Waiting on Wednesday - The Winner's Curse

Waiting on Wednesday startades av Breaking the Spine. Varje onsdag visar man upp kommande böcker som man ser fram emot.



The Winner's Curse (The Winner's Trilogy #1)
av Marie Rutkoski (4 mars)

As a general’s daughter in a vast empire that revels in war and enslaves those it conquers, seventeen-year-old Kestrel has two choices: she can join the military or get married. But Kestrel has other intentions.

One day, she is startled to find a kindred spirit in a young slave up for auction. Arin’s eyes seem to defy everything and everyone. Following her instinct, Kestrel buys him—with unexpected consequences. It’s not long before she has to hide her growing love for Arin.

But he, too, has a secret, and Kestrel quickly learns that the price she paid for a fellow human is much higher than she ever could have imagined.



Det är tack vare omslaget som jag blev nyfiken på boken. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha för förväntningar, men jag ser verkligen fram emot att få läsa The Winner's Curse och kan knappt vänta tills den kommer ut i mars.

Boktrailer:
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=xvF8_sXyLyU?rel=0]

Allegiant

Titel:  Allegiant
Serie: Divergent #3
Författare: Veronica Roth
Antal sidor: 526
Utgivning: Harper Collins, 2013
ISBN: 978-0-00-744411-3 (häftad)
Goodreads
Betyg:

Recensionen innehåller spoilers!

The faction-based society that Tris Prior once believed in is shattered—fractured by violence and power struggles and scarred by loss and betrayal. So when offered a chance to explore the world past the limits she’s known, Tris is ready. Perhaps beyond the fence, she and Tobias will find a simple new life together, free from complicated lies, tangled loyalties, and painful memories.

But Tris’s new reality is even more alarming than the one she left behind. Old discoveries are quickly rendered meaningless. Explosive new truths change the hearts of those she loves. And once again, Tris must battle to comprehend the complexities of human nature—and of herself—while facing impossible choices about courage, allegiance, sacrifice, and love.



Jag har just läst ut Allegiant och känner mig fortfarande chockad och tom. Det känns lite svårt att samla ihop tankarna och få det till en recension. Jag tycker det är skönt att serien fick ett riktigt slut. Jag är varken besviken eller glad över slutet, men det är ett slut som fungerar, trots att man kanske hade hoppats på ett annat slut. Så här i efterhand tycker jag att alla tre böckerna har hållit samma nivå, ingen av dem har så att säga riktigt fått mig att ÄLSKA serien, men jag har gillat serien väldigt mycket. Allegiant tyckte jag höll ett lite lugnare tempo största delen av tiden, fast det med jämna mellanrum hände något spännande. Jag tyckte också om att läsa från Tobias POV, fast jag blev lite irriterad på honom.

Ärligt sagt så vet jag inte riktigt vad jag ska säga utan jag skulle råka spoila något så fortsätt bara om ni har läst Allegiant! SPOILER:
Först av allt så vill jag nämna tillfällen där det var brist på förklaringar. T.ex när Tori blev skjuten, jag menar vad hände där liksom? Plötsligt kommer en factionless (grupp? en person?) och skjuter i mörkret som träffar Tori och så är hon död. That's it. Utan någon förklaring alls från någondera sida. Uriahs död likaså, visst sådant kan ju hända vid explosioner men gah, det kändes ändå tråkigt och lite onödigt kanske. Dom kunde åtminstone ha gjort så att han skulle vakna kort innan han dog för att kunna ta farväl av alla nära och kära, för sådant kan också hända, och göra det ännu mer dramatiskt och få mig att gråta ännu mer. Sedan var det Evelyns plötsliga transformation från att vara en factionless ledare till att välja att vara Tobias mamma utan några men. Det hände liksom så plötsligt, visst hade vi sett att hon sörjde det, men ja, jag vet inte.

Tobias då, jag har läst i flera recensioner att man har stört sig på honom och jag måste nog också sälla mig till den gruppen. Han var inte den starka Four som man hade lärt känna i Divergent, men jag förstod att han som ung hade lidit mycket och var trasig. Jag tyckte dock han betedde sig lite barnsligt och idiotiskt när han fick veta att han var GD och inte GP. Tris och Tobias gräl kändes lite meh. Egentligen så fick jag inte ut något av Tris och Tobias tillsammans, antingen grälade de eller så hånglade de. Men det fanns få stunder som de bara var och då gillade jag dem tillsammans. Men i slutet när han sörjde Tris gjorde det ont. Att han faktiskt ville glömma bort allting för att inte behöva komma ihåg.

Däremot tyckte jag att hur världen egentligen hade byggts upp var jätteintressant, men lite smått förvirrande i början. Bureau:n som var den onda bakom det hela, att bygga upp faktionerna, de som var Genetically Pure och Genetically Damaged. Ja, det var lite fascinerande och jag hade gärna läst lite mer om det för att helt och hållet förstå det och vilken roll regeringen (?) egentligen hade i det hela för jag fick inte riktigt tag på det.

Sedan den stora, men sorgliga händelsen i Allegiant - Tris död. Jag läste om händelsen några gånger och tänkte att hon bara svimmat och skulle vakna upp igen och att Tris skulle återförenas med sina vänner - jag menar det är ju så som det alltid händer. Böcker ska ju ha ett lyckligt slut, eller? Men när det bara fortsatte ur Tobias berättarröst så var jag till slut tvungen att acceptera att hon faktiskt hade dött. Roth hade faktiskt dödat huvudkaraktären. Wow. Det gjorde mig tom och jag vet inte. Men det betyder inte att jag är rasande över det. Jag är faktiskt helt okej med det för det gjorde allting så mycket bättre när det gäller hur Tris känner gentemot sina nära och kära.

En annan sak som jag också fick inse var något som Tris också insåg - att vara Divergent betyder ingenting egentligen. Man hör inte till en viss faktion, är GP/GD eller är en viss sorts person bara för att Bureau:n har hjärntvättat dem att tro så. Man är den man är, vare sig man har de där mörka sidorna hos sig eller inte. /SPOILER SLUT.

Jag älskade epilogen, så fantastiskt rörande. Zip linen - gänget av vänner som började i Divergent, vänner som under resan förlorat sina familjemedlemmar, vänner och kärlekar, nyfunna vänner, personer som man ogillat men nu kan stå ut med, de som överlevde till slut, men som alltid då och då kommer att bli påminda om dem som de förlorat. Allegiant var ett perfekt slut för serien.

“Since I was young, I have always known this: Life damages us, every one. We can’t escape that damage. But now, I am also learning this: We can be mended. We mend each other.”

Andra böcker i serien:
1. Divergent
2. Insurgent
3. Allegiant


Mellanböcker:
0.1 The Transfer
0.2 The Initiate: A Divergent Story
0.3 The Son: A Divergent Story
0.4 The Traitor: A Divergent Story
1.5 Free Four: Tobias Tells the Story

Nytt i bokhyllan #21 - Januari: Årets första bokbeställning

Ja..min plan var egentligen att inte köpa några böcker alls innan mars då det är min födelsedag och till största delen bara böcker som kommer ut under 2014 för att minska på mina köp under året. Men när jag såg på min YA serielista så insåg jag hur många serier det är som jag verkligen, verkligen vill läsa, men som jag inte har hemma än och fortsättningarna till dem kommer ut under 2014 så min (o)logiska sida av mig sa att jag lika bra kan beställa början av serier som jag vill läsa redan nu och inte sen. Så jag slängde iväg en beställning till amazon och adlibris för ett par veckor sedan.

Så ja, årets första bokbeställning består av de 1-2 första böckerna i serier och några stand-alones. Det fattas två böcker ännu, men de visar jag upp nästa gång. I fortsättningen kommer jag mest att koncentrera mig på fortsättningar av serier, några enstaka nya serier och stand-alones som kommer ut under 2014.

• Something Strange and Deadly och A Darkness Strange and Lovely (Something Strange and Deadly #1 & 2) av Susan Dennard.
  Den tredje boken, Strange and Ever After, kommer ut 22 juli


• Sweet Evil och Sweet Peril (The Sweet Trilogy #1 & 2) av Wendy Higgins.
  Den tredje boken, Sweet Reckoning, kommer ut 29 april

• Cinder och Scarlet (Lunar Chronicles #1 & 2) av Marissa Meyer.
  Den tredje boken, Cress, kommer ut 4 februari


• The Unbecoming of Mara Dyer och The Evolution of Mara Dyer (Mara Dyer #1 & 2) av Michelle Hodkin.
  Den tredje boken, The Retribution of Mara Dyer, kommer ut 19 juni

• Fangirl av Rainbow Rowell.


• Strands of Bronze and Gold (Strands #1) av Jane Nickerson.
  Den andra boken, The Mirk and Midnight Hour, kommer ut 11 mars


• Perfect Ruin (The Internment Chronicles #1) av Lauren DeStefano
  Den andra boken, Burning Kingdoms, kommer ut 7 oktober

• Ink (Paper Gods #1) av Amanda Sun.
  Den andra boken, Rain, kommer ut 24 juni


• Revolution av Jennifer Donnelly.


• Choker av Elizabeth Woods.

Som bonus vill jag visa de snygga ryggarna utan omslag på de inbundna, speciellt Perfect Ruin beundrade jag länge.



Det finns fortfarande en lång lista med pre-2014-released serier som jag inte har än, men vill läsa. Här är "några" till: Splintered, Across the Universe, Shadow Falls, Mythos Academy, Covenant, Newsoul, Blood of Eden, the Darkest Powers, Article 5, Daughter of Smoke and Bone, The Diviners, The Forsaken, Hundred Oaks, Falling Kingdoms, Hourglass, The 5th Wave, Throne of Glass, The Archived, Parasol Protectorate och en hel massa andra serier.. Någon serie som ni tycker att jag borde satsa på? Själv är jag väldigt, väldigt sugen på de serier som är med fet stil och kommer troligen köpa dem under det här året. Ja, det finns alltför många serier. Hur ska man hinna?

The Pledge

Titel: The Pledge
Serie: The Pledge #1
Författare: Kimberly Derting
Antal sidor: 336
Utgivning: Margaret K. McElderry Books, 2011
ISBN: 9781442422032 (e-bok)
goodreads
Betyg:

In the violent country of Ludania, the language you speak determines what class you are, and there are harsh punishments if you forget your place—looking a member of a higher class in the eye can result in immediate execution. Seventeen-year-old Charlaina (Charlie for short) can understand all languages, a dangerous ability she’s been hiding her whole life. Her only place of release is the drug-filled underground club scene, where people go to shake off the oppressive rules of the world they live in. There, she meets a beautiful and mysterious boy who speaks a language she’s never heard, and her secret is almost exposed. Through a series of violent upheavals, it becomes clear that Charlie herself is the key to forcing out the oppressive power structure of her kingdom…



Under vecka 3/2014 kunde man läsa The Pledge gratis på pulseit.com och självklart nappade jag på eftersom jag velat läsa The Pledge en tid.

Det som främst av allt fick mitt intresse upp var världen. Samtidigt som jag tyckte att det var lite löjligt så fascinerades jag av världen som Derting byggt upp. De lever i olika klassystem och får bara kunna två språk - Englaise som är det universala språket och ett andra språk som fastställer i vilken klass man hör till. Om någon som är i en högre klass pratar på sitt språk kan man bli avrättad om man tittar upp på dem, men om de pratar i Englaise så är det helt okej. Sådana här världar är så fascinerande för jag börjar alltid fundera hur det egentligen skulle vara om vi levde i en sådan värld just nu. Inte trevligt såklart, men ändå.

Det fanns en hel del små "mysterium" som jag hade några olika teorier för, men vad jag blev överraskad när jag vid 57% fick reda på dem för jag hade inte förutsett just det SPOILER: att Max var en prins och att Charlie och hennes syster var prinsessor. Jag trodde bara att Max och hans två vänner var högt uppsatta soldater som kunde det kungliga språket/var drottningens vänstra eller högra hand och att Charlie/Angelina skulle spela en stor roll i att förgöra drottningen - vilket de ju i och för sig också gjorde. /SPOILER SLUT trots att jag nu efteråt insåg att det flera gånger fanns tydliga tecken på det. Nu efteråt känner jag mig lite fånig att jag inte hade nappat på ledtrådarna.. :)

Det som sänkte betyget lite var romansen i andra halvan av boken, brist på karaktärernas utveckling och enstaka händelser som gick lite för snabbt framåt och hade kunnat slipats på bättre. Charlie och lillasystern Angelinas relation var en av de sakerna som jag gillade väldigt mycket, man kunde se hur viktig Angelina var för Charlie och att hon skulle ha gjort vad som helst för sin lillasyster.

I det hela så gillade jag The Pledge för det höll ändå intresset och spänningen uppe och som jag nämnde tidigare så hade jag ingen aning om vad som egentligen skulle komma förrän vid halva boken. Att man fick följa med ur några av de andra karaktärernas berättarröster gjorde att man kunde gå lite djupare in i berättelsen än om det bara skulle ha varit från Charlies synvinkel. Jag ser fram emot att läsa vidare i serien med The Essence och hoppas på att få läsa lite mer om Angelina.

“I loved voices, I always had. Words held meaning, but voices held emotion.”

Andra böcker i serien:
1. The Pledge
2. The Essence
3. The Offering

Temaläsning - februari

För några dagar sedan var det sista dagen för omröstningen av februaris temaläsning. Tack till er alla som röstade!

Serien som toppade omröstningen är...



...Engelfors serien av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren!

Cirkeln läste jag i januari förra året så det är nog dags att fortsätta med serien, men jag la märke till vilka tegelstenar de är när jag lånade hem dem. Men jag ser såklart fram emot att läsa Eld och Nyckeln. Jag vet inte om jag hinner läsa båda två i februari, men jag ska i alla fall försöka! Jag kommer inte ihåg så väldigt mycket av första boken, men jag har ändå en hel del scener i huvudet när jag blickar tillbaka.

Förutom de här två ska jag läsa färdigt Mirakelverkstaden och Kvinnan i svart.