Eldtronen av Rick Riordan

Titel: Eldtronen (orig. The Throne of Fire)
Serie: Kanekrönikan #2
Författare: Rick Riordan
Översättare: Torun Lidfeldt Bager
Utgivning: Modernista, 2015

GOODREADS

Ända sedan de egyptiska gudarna släpptes lösa i vår moderna värld har syskonen Carter och Sadie Kane haft problem. Som arvtagare till Livets hus besitter de magiska förmågor, men nu är deras hittills farligaste fiende – ormguden Apep – på väg att ta över världen. Om de inte lyckas stoppa honom på bara några få dagar kommer det att innebära slutet för jorden och hela mänskligheten.
För att kunna besegra Apep är Carter och Sadie tvungna att återuppliva solguden Ra – en utmaning ingen magiker lyckats med tidigare. Men först av allt måste de leta upp de tre delarna av Ras bok och uttala den magiska formel som krävs. Sökandet tar dem från New York till London, via S:t Petersburg och slutligen till den egyptiska öknen…
Ska de hinna förgöra Apep innan han sväljer solen och låter jorden gå under?

[Tack så mycket till Modernista för recensionsexemplaret!]

I maj läste jag Den röda pyramiden som jag gillade, men samtidigt också hade lite problem med. När jag började läsa Eldtronen kände jag mig bekväm med skrivsättet, karaktärerna och den egyptiska mytologi världen och jag märkte att jag faktiskt hade saknat att läsa om Sadie och Carters äventyr! Personligen så gillade jag Eldtronen mer än Den röda pyramiden, den här gången hade jag inga problem med alla människodjur och konstiga gudar, vilka var ännu konstigare i den här boken. Precis som i första boken är det äventyr och action hela tiden för de två syskonen. De flänger från ett uppdrag till ett annat med några små sidouppdrag utan att riktigt stanna upp. Tiden att rädda världen från Apep är också väldigt knapp, endast fem dagar. Det känns ibland lite overkligt hur de hinner med så mycket på så kort tid och råkar ut för så mycket problem och fiender hela tiden, men ändå så fungerar det på något sätt.

Det här med att rädda världen har definitivt fört de två syskonen närmare varandra. De förstår och litar på varandra såpass bra i alla situationer som de råkar ut för, trots sina olika personligheter. Sadie är mer vild och spontan, medan Carter är mer försiktig och ansvarsfull, men ibland blev man faktiskt lite överraskad över deras handlingar. Trots att de verkar så starka så har även de sina svaga sidor. De är ju ändå bara 13 och 14 år gamla som har världens liv på sina axlar, fastän man inte ibland skulle tro det.

Jag anser att Kanekrönikan så här långt är värd att läsa och jag hoppas att de yngre läsarna inte blir avskräckta av böckernas tjocklek, de är ju ändå kring 500 sidor. Samtidigt som man får lära sig om egyptisk mytologi får man en läsupplevelse fylld med äventyr, spänning och humor från första till sista sidan. Rekommenderas varmt!

Jag längtar redan nu så mycket efter den tredje och avslutande boken, Ormens skugga, som ges ut i vår 2016. Hur kommer det att gå för Carter, Sadie, magikerna, gudarna och resten av världen?

Betyg: 4 av 5

Andra delar i serien:
1. Den röda pyramiden (eng. The Red Pyramid)
2. Eldtronen (eng. The Throne of Fire)
3. Ormens skugga (eng. The Serpent's Shadow)

Bränd himmel av Gilly Macmillan

Titel: Bränd himmel (orig. Burnt Paper Sky)
Författare: Gilly Macmillan
Översättare: Johan Nilsson
Utgivning: Modernista, 2015

Rachel Jenner fotograf och ensamstående mamma låter sin åttaårige son Ben springa före till en repgunga när de är ute i skogen en söndag eftermiddag. Ben är utom synhåll bara en kort, kort stund. Sen är han borta och Rachel befinner sig mitt i varje förälders värsta mardröm. Allt blir svart.
Vad var det egentligen som hände den där ödesdigra eftermiddagen? Och finns det fortfarande en chans att hitta Ben vid liv?

Utredningen tilldelas kriminalkommissarie James Clemo, som lägger ner all sin tid och kraft på det medieuppmärksammade, prestigefyllda fallet. Men i takt med att ledtrådar rinner ut i sanden, lögner kommer fram i ljuset och chockerande hemligheter avslöjas, blir läget allt mer desperat för alla inblandade. Fångad mellan den förkrossande oron över sin son, trycket från polisutredningen och den hårt dömande allmänheten, inser Rachel att det inte finns en enda person hon kan lita på.

[Tack så mycket till Modernista för recensionsexemplaret!]

Macmillans debutroman handlar om en åttaårig pojkes försvinnande i skogen och hur föräldrarna och polisen gör allt för att han ska hittas levande. Jag har själv inte barn, men när det handlar om barn som hamnar i hemska situationer så är det omöjligt att inte bli berörd och känna den där skräcken när man inser att var man än tittar så är barnet borta. Det är varje förälders värsta mardröm.

Boken berättas ur perspektiven från mamman Rachel och kriminalkommissarien James Clemo. Clemo går även i terapi och mellan kapitlen finns det utdrag från samtalen han går på. Dessutom innehåller boken e-post, nyhetsartiklar, inlägg från bloggar och forum och citat utdrag från sidor och forskningsartiklar om försvunna barn, vilket gör att allting känns lite mer på riktigt.

Rachels känslor är lätta att sätta sig in i, hon är förtvivlad och känner skuldkänslor för att hon lät Ben springa i förväg. Hennes ångest och instabilitet stiger i och med att hon samtidigt av allmänheten blir kritiserad som förälder och anklagad för att ha gjort något åt sin son. Det blir nästan som en häxjakt.
Jag är själv nyfiken på hur det går till i polisutredningar så blev glad när man fick följa med hur poliserna jobbar för att hitta Ben och jag delade deras frustration när de blev och stampade på stället i sin utredning.

Bränd himmel är definitivt en välskriven och gripande sträckläsningsbok som man bara inte kan lämna ifrån sig förrän den är utläst. Det enda man vill veta är vad som hände och hur det kommer att sluta, man hoppas på ett lyckligt slut. Macmillans debutroman gick över förväntan och jag ser redan fram emot att läsa hennes framtida böcker! Rekommenderas!

Betyg: 4 av 5

Vem var Alice? av T.R. Richmond

Titel: Vem var Alice (orig. What She Left)
Författare: T.R. Richmond
Översättare: Cecilia Falk
Utgivning: Massolit Förlag, 2015

Alla människor lämnar spår efter sig, men spåren avslöjar aldrig hela historien.

Vem är Alice Salmon?
Student. Journalist. Dotter.
Hon som älskar sena nätter och hatar deadlines.

Hon som dog förra året.

Alice Salmon hittas en vintermorgon i en sjö i Southampton. Jeremy Cooke, en professor på Alices universitet, är märkbart berörd av hennes död. Han bestämmer sig för att samla all information han kan hitta om Alice. Han pratar med alla i Alice närhet och läser allt hon har skrivit i sin dagbok, brev, bloggar, sms, mejl, tweets och artiklar.

Bit för bit pusslar han ihop bilden av Alice genom spåren hon har lämnat efter sig. Men hans motiv är dunkla och skälet till hans besatthet sträcker sig många år tillbaka.

[Tack så mycket till Massolit Förlag för recensionsexemplar!]

Richmonds roman är skrivet med ett litet annorlunda upplägg än normalt. Man får läsa historien om Alice Salmon när hon levde och efter hennes död genom texter som Alice själv eller människor i hennes närhet har skrivit i form av dagboks- och blogginlägg, artiklar, brev, sms, mejl, polisens intervjuer, röstmeddelanden osv. I början var det lite ovant att läsa i sådan form, men ganska snabbt upptäckte jag att jag gillade det här upplägget och det blev även väldigt lättläst. Ibland kunde jag dock tappa bort mig lite då inläggen inte är skrivna i kronologisk ordning.

Förutom att man får under bokens gång lära känna Alice får man även ta del av några av karaktärerna och deras hemligheter. Som t.ex. Jeremy Cooke, en äldre tweedklädd professor på ett universitet, som är besatt med att ta reda på vem Alice egentligen var och vad som hände henne med att pussla ihop alla bitar han fått. Han skriver även brev till sin vän Larry [spoiler]som redan har dött[/spoiler] och jag får en känsla av att han måste ha någon som han kan berätta allting som händer och har hänt för att lätta på sitt hjärta. Under bokens gång undrar man också varför han är så besatt av Alice och flera tankar virvlade kring orsaken.

När det närmade sig slutet blev jag paff, kändes bara så otroligt att det faktiskt hände. Föll hon, tog hon livet av sig eller var det någon som mördade henne? Dessutom så kändes ingen av karaktärernas berättarröster riktigt pålitliga, man visste aldrig riktigt var man hade dem, men samtidigt kändes de också mänskliga och vanliga - misstag som man kan göra, människor som man sårar.

Kort sammanfattat är Vem var Alice? en ganska vanlig psykologisk thriller, men med ett annorlunda upplägg som gör det till en unik och intressant läsning. Temat är också väldigt aktuellt i denna tid - de avtrycken som man lämnar efter sig på internet, som aldrig riktigt sopas bort. Jag ser fram emot att läsa mer av Richmond i framtiden.

Betyg: 4 av 5

Tre avtryck av himlen av CH Wahlund

Titel: Tre avtryck av himlen
Serie: Katakrestrilogin #1-3
Författare: CH Wahlund
Utgivning: Affront, 2015

Hafgufa utspelar sig i ett framtida Sverige där skrivmaskiner är dyrbart kontraband och där det mystiska havsmonstret Hafgufas uppenbarelser noggrant noteras.

Isolatopia tar vid där Hafgufa slutar men flyttar handlingen från det vattendränkta landskapet in till de kontrollerande i maktens korridorer.

Den tredje neologismen avslutar trilogin och ställer frågan huruvida flykt överhuvudtaget är möjlig.

[Tack så mycket till Affront för recensionsexemplaret!]

Jag var ganska nyfiken på att få läsa Tre avtryck av himlen eftersom det lät så intressant att alla typer av skrivdon (även papper!) var något som kunde få människor arresterade och hur alla var övervakade av myndigheterna. Den har en helt annan stämning än andra dystopier jag har läst, som för det mesta varit ungdomsböcker och fyllda med action. Det betyder dock inte att jag ogillade trilogin för det.

Katakrestrilogin är en väldigt lågmäld och poetisk berättelse, det är antingen något som faller en i smaken eller inte. För mig fungerar det riktigt bra och det var trevligt att bara ta det lugnt och följa med i vågorna. Det är inte någon lätt text att läsa, tyckte jag, ibland var jag tvungen att läsa om vissa delar för att se om jag förstod någonting av det filosofiska som diskuterades eller tänktes. Ibland gjorde jag det, ibland gjorde jag det inte. Boken är rätt så tunn, varje bok i trilogin är under 80 sidor, så det går ändå ganska snabbt att läsa. Eftersom de är så korta så känns det som om mycket blir bortlämnat och på ett sätt vill jag ha mer än vad som fås. Den har potential och jag kan se framför mig hur det kunde utvecklas till något större, men den duger lika bra precis som den är ändå. Det som även ökar läsupplevelsen är att hela boken är skriven med ett skrivmaskins typsnitt.

Hafgufa och Den tredje neologismen är de som är mest spännande och man undrar riktigt hur det kommer att gå, medan Isolatopia är mer filosofisk och kanske en aningen lite segare. Jag har fortfarande inte riktigt kommit underfund med vad det är som Överkonstapeln menade att huvudkaraktären skulle förstå medan han var där. Tanken finns där, men den seglar hela tiden utom räckhåll. 

Rekommenderar Katakrestrilogin till de som inte förväntar sig mycket tempo av en dystopi och gillar lågmälda och poetiska berättelser.

Betyg: 3 av 5

Den röda pyramiden av Rick Riordan

Titel: Den röda pyramiden (orig. The Red Pyramid)
Serie: Kanekrönikan #1
Författare: Rick Riordan
Översättare: Torun Lidfeldt Bager
Utgivning: Modernista, 2015

Carter & Sadie har inget annat gemensamt än att de har samma föräldrar. Deras pappa, doktor Julius Kane, är en framstående egyptolog, och deras mamma var en känd arkeolog som dog under mystiska omständigheter när de var små. Men en kväll sammanförs de på British Museum av doktor Kane, som berättar om ett experiment som ska ställa saker till rätta för deras familj.
Hans planer slår dock fruktansvärt fel. En explosion frigör en uråldrig ondska - den egyptiska guden Set, som förpassar doktor Kane till glömskan och tvingar barnen att fly för sina liv.

Carter och Sadie måste ge sig ut på ett farligt uppdrag - från Kairo till Paris till den amerikanska sydvästern, för att rädda sin pappa och förhindra Set från att förstöra allt de håller kärt.

[Tusen tack till Modernista för recensionsexemplaret!]

Den röda pyramiden är den första boken som jag läst av Riordan och den lär inte bli den sista då jag även vill läsa böckerna om Percy Jackson, och jag gillar sättet han skriver på. Det gör att Den röda pyramiden är en snabbläst, spännande, tempofylld läsning fylld med humor som gör att man slukas in i världen och kan uppleva historien, gudarna och magin. Jag har tidigare inte bekantat mig så mycket med egyptisk mytologi och deras gudar så med den delen var det allmänbildande och riktigt intressant att läsa om (och det fick mig givetvis att googla mer om gudarna). Själv gillade jag Bast mest av alla, vad annat kan man vänta sig av en kattmänniska ;D 

Sadie och Carter är syskon som träffar varandra väldigt sällan och i början kommer de inte riktigt överens med varandra då de har levt så olika liv, men under deras äventyr ser man hur de kommer närmare och verkligen bryr sig om varandra. Jag gillade också hur kapitlen var uppdelade då man fick läsa från både Sadies och Carters synvinkel på så sätt att de var inspelade och då kunde man även få höra små kommentarer mellan syskonen medan de berättade om deras äventyr, tyckte deras små tjafs var roliga. Trots att de bara är 12 och 14 år (om jag minns rätt) känns det som om de är åtminstone några äldre då de verkar vara så mogna och smarta för sin ålder.

De första 250-300 sidorna eller så var riktigt, riktigt bra, sidorna bara flög iväg utan att jag ens märkte det och det var svårt att lägga ifrån sig boken. Men efter det så tror jag att mitt mående/humör slog till och jag bara önskade att boken skulle ta slut och vissa dialoger och scener kändes onödiga. Jag började bli trött på de alla konstiga varelserna som hade blandade kroppsdelar, flodhästbak, krokodilhuvud, lejonman och what not och att demonerna var så korkade. Sedan kändes det också som att det var väldigt mycket action på en ganska kort tid, men det är ju också det som gör boken till det den är. Som tur kom läslusten tillbaka med de sista 80 sidorna och nu väntar jag spänt på att få läsa andra boken, Eldtronen, för att se hur det kommer att gå för Carter och Sadie. 

Betyg: 3.5 av 5

Andra delar i serien: 
1. Den röda pyramiden (eng. The Red Pyramid)
2. Eldtronen (eng. The Throne of Fire)
3. (eng. The Serpent's Shadow)

Den lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry

Titel: Den lille prinsen (orig. Le Petit Prince)
Författare: Antoine de Saint-Exupéry
Översättare: Nova Gullberg Zetterstrand & Henrik Petersen
Utgivning: Modernista, 2015 (orig. 1943)
ISBN: 978-91-86629-02-1 (inbunden)
Recensionsexemplar: Ja, tack så mycket Modernista!



Handling: Mitt ute i Saharaöknen, där en pilot tvingats nödlanda sitt flygplan, dyker en liten prins upp från ingenstans. Det tar lite tid för dem att förstå varandra. Men så kommer också den lille prinsen från en annan planet, där hans ros väntar på honom. En dag reste han hemifrån, efter smärre osämja med rosen, för att hitta nya vänner och lära sig saker. 

Det var så han mötte människan, som förbryllar honom. Varför värderar hon så gärna sin tillvaro med hjälp av siffror? Eller dömer efter utseende, när den sanna skönheten ju inte går att se med ögonen? 

Det är några av de frågor som begrundas medan flygaren och prinsen »tämjer« varandra, vilket enligt prinsens lärdom är svaret på kärlekens mysterium. (Modernista)

Jag hade inte hört om Den lille prinsen innan så jag blev riktigt glad när Modernista skickade den till mig, då jag gärna vill läsa mer barnböcker och klassiker. Boken är på 95 sidor med fina färglagda illustrationer som gör det hela roligare att läsa och kanske lite mer förståelig än om det bara var enbart text.

När jag väl kom igång med att läsa den började jag inse att det här inte är någon vanlig barnbok som jag först trodde. Samtidigt som det är en söt och fin berättelse om den lille prinsen så är det en väldigt filosofisk, tankeväckande och ibland lite smått förvirrande bok. Trots att den kanske klassas som en bok för barn så anser jag att det är en bok som även vuxna definitivt ska läsa. Det här är en tidlös klassiker som når fram till alla, oavsett ålder, med sina budskap (om man då sedan gillar den alternativt förstår sig på den eller inte är en annan sak).

Den lille prinsen är en bok som jag kommer att spara och hålla i tankarna. Någon dag kommer jag att läsa om den, antingen för mig själv eller för framtida barn.

Uppstigandet av Karen Bao

Titel: Uppstigandet (eng. Dove Arising, 2015)
Serie: Dove Chronicles #1
Författare: Karen Bao
Översättare: Lena Jonsson & Emma Jonsson Sandström
Utgivning: Modernista, 2014
Tack så mycket till Modernista för recensionsexemplaret! 



Dove Arising ges ju egentligen först ut på engelska i februari 2015, men Modernista är snabba och gav ut den på svenska redan i november 2014 - vilket jag tycker är ganska häftigt.

Uppstigandet var en bok som jag var riktigt taggad på och kunde knappt vänta tills jag skulle få läsa den. Jag har inte läst någon bok som utspelar sig på månen än och tyckte handlingen lät riktigt intressant. 15-åriga Phaets mamma blir plötsligt sjuk och sätts i karantän, och utan några andra inkomster måste Phaet komma på något för att  hon och de två yngre syskonen ska kunna undvika Härbärget. Hon bestämmer sig då för att ta värvning i den brutala, men välbetalda armén för att kunna betala hyran, maten och sjukhuskostnaderna.

Jag gillade Phaets berättarröst. Hon är ganska tyst och osocial, har en bästa vän som för hennes talan och gillar att arbeta med plantor. Genom värvningen får hon lära känna nya människor, både de vänliga och de grymma, och blir starkare både fysiskt och mentalt. Trots att hon är yngst och minst av alla rekryterna står hon ändå på sig för att nå upp till toppen. Hon ändras lite efter den brutala träningen, samtidigt som hon försöker vara den hon var innan värvningen i armén. Och de i hennes nära omgivning reagerar på att hon är en av dem nu, vilken sida är hon egentligen på? Men det var ändå några saker som störde mig lite angående rekryteringen som skedde efter den två månaders långa träningen och gjorde det hela lite mindre trovärdigt, trots att det hade sina fördelar i vissa situationer - men ändå..

Det som jag gillar skarpt med Uppstigandet är att det inte sätts någon stor vikt på kärleken än. Där finns bästa vännen Umbriel och den mystiske Wes, men det var knappt så man märkte att känslorna fladdrade mellan dem. Det är så sällan som man läser YA utan någon instalove eller kärlekstrianglar att det höjde poängen för boken, men jag antar att det i alla fall blir en kärlekstriangel i de kommande böckerna.

Jag tycker att Uppstigandet är en ganska typisk dystopi, förutom att den utspelar sig på månen då, har en liten annan teknik och känsla, och jag blev inte direkt imponerad eftersom jag är en aningen trött på sådana här typiska dystopier. Det fanns också många händelser och detaljer som jag tyckte att både bidrog och inte bidrog till den stora helheten i boken så blev lite kluven ibland vad jag tyckte medan jag läste.

Fastän betyget inte är så högt som jag hade velat, så anser jag att Uppstigandet är en klart läsvärd debut och jag gillade den tillräckligt mycket för att se fram emot den andra boken (kommer att bli en lång väntan) och se vart allt det här kommer att leda till, speciellt efter det där slutet! 

Betyg: 3.75 av 5

Andra böcker i serien:
1. Uppstigandet (eng. Dove Arising)
2.
3. 

Recension: En julsaga av Charles Dickens

Titel: En julsaga (eng. A Christmas Carol, 1843)
Författare: Charles Dickens
Översättare: Nils Holmberg
Utgivning: Modernista, 2014 (tack så mycket Modernista för recensionsexemplaret!)


Jag har läst ganska få klassiker hittills, men det är något som jag vill ändra på så när jag fick En julsaga av Modernista blev jag väldigt glad. Jag måste erkänna att jag inte ens visste vad den här handlade om och hade inte ens sett nån av filmerna. Shame on me, jag vet.

En julsaga handlar om Ebenezer Scrooge, som är en ensam, mycket snål och bitter man och han förstår inte varför alla glädjer sig över julen så. På julaftonskvällen får han besök av sin döde arbetspartners ande, Marley, som berättar att tre andar kommer att besöka Scrooge för att ge honom en sista chans att förändra sitt liv.

När man följer resorna med andarna får man se Scrooges olika livssituationer från en liten pojke till den han är nu, och vad han går miste om genom att vara så som han är. Fastän mitt första intryck var att den är en aningen kuslig, så tycker jag ändå att den är rätt så mysig, fylld med julkänsla och budskap som man ska ta vara på. En så kort bok, men med så mycket mening! 

För några veckor sedan såg jag även filmatiseringen (2009) av boken och jag gillar den här klassikern ännu mer än vad jag redan gjorde. En julsaga är definitivt en bok som jag tänker läsa varje jul.

Livets & dödens villkor

Titel: Livets & dödens villkor (eng. The Facts of Life and Death)
Författare: Belinda Bauer
Översättare: Leif Janzon
Utgivning: Modernista, 2014 (tack så mycket Modernista för recensionsexemplaret!)


Livets & dödens villkor är Bauers femte roman och den andra som jag läst. Jag läste Mörk jord för ett par år sedan och vill minnas att jag tyckte den var bra. När jag fick Livets & dödens villkor tog jag nästan genast itu med den och den var riktigt bra! Det är inte så ofta som jag läser en deckare ur ett barns perspektiv.

Tioåriga Ruby är en ganska ensam flicka som hamnar mellan sina föräldrars gräl och favoriserar sin pappa, blir mobbad i skolan och allt hon önskar sig är en ponny och att få följa med sin pappa när han går på Revolvermännens möte. Men det är innan unga kvinnor som terroriseras kring en kustort i sydvästra England istället går över till att bli mördade och då beger sig Ruby och hennes pappa ut sena kvällar och nätter för att spana efter mördaren och skjutsa hem unga kvinnor. Jag fick genast tycke om Ruby och hur hon bara är ett barn som köper Mars (min favorit också!) och en hästtidning för sin veckopeng, men man ser även att omgivningen hon är i påverkar henne och att hon inte direkt förstår konsekvenserna. Ibland så kunde jag tycka att hon verkade ett par år äldre än sina tio år och det gällde även hennes få vänner som hon hade.

Jag tycker att karaktärerna porträtterades rätt så bra med att visa både deras bra och dåliga sidor. En karaktär som jag fastnade för var en av poliserna vars tankar ofta vandrade iväg om det vardagliga livet fastän han borde vara fokuserad på jobbet han gör.
Det som jag ganska snabbt fick en känsla av var att det nästan kändes som om boken var filmatiserad eftersom kapitlen flyter bra över till de olika karaktärerna som hade någon roll i boken och att man lätt kunde följa med vad som hände.

Jag har inte läst Bauers tidigare böcker Skuggsida, Ni älskar dem inte och Betraktaren än, men ser verkligen fram emot att läsa dem också och även hennes framtida böcker. Bauer är definitivt en författare som hamnat på min lista vars böcker skall läsas.

Betyg: 4 av 5

Granne med döden

Titel: Granne med döden (eng. The Killer Next Door)
Författare: Alex Marwood
Översättare: Carla Wiberg
Utgivning: Modernista, 2014 (tack så mycket Modernista för recensionsexemplaret!)


I det sjaskiga hyreshuset i södra London bor sex hyresgäster (och en katt) som alla har något att dölja. När det en natt inträffar en olycka ingår de en allians, men de inser snart att det finns något ännu mer fruktansvärt som har pågått i huset.

Jag läste Onda flickor förra året och tyckte det var en bra debut. Så när jag fick Marwoods andra bok Granne med döden så såg jag fram emot att se vad hon hade att erbjuda denna gång. I början får man läsa ur några av karaktärernas perspektiv, nämligen Collette, tonåringen Cher, den pensionerade Vesta, Älskaren och hyresvärden. Fastän det introduceras så många nya karaktärer på en gång så tycker jag inte att det är svårt att hålla reda på dem. Tyvärr så fastnade jag inte för någon av karaktärerna särskilt mycket (förutom för katten Psycho som jag gärna skulle ha velat ta med mig), men de flesta var ändå lätta att tycka om och man kände för deras tunga börda som de bar på axlarna och undrade riktigt hur det skulle gå för dem.

Jag måste dock ge en varning att inte äta samtidigt som du läser boken, vissa delar är ganska otäcka och inte riktigt för de som är känsliga eller lätt blir äcklade/illamående. Det var flera gånger som jag var tvungen att skumma igenom lite eftersom de delarna var obehagligt detaljerade. Jag tänker inte berätta desto mer, eftersom det som så oftast är bäst att bara gå in i boken utan att veta alldeles för mycket.

Som helhet så tycker jag att Granne med döden är på samma nivå som Onda flickor (enligt min skala). Den är varken sämre eller bättre, men definitivt otäckare! Dessutom är slutet lite så att man nästan önskade den hade en fortsättning, eller åtminstone en novell. Alex Marwood är definitivt en författare vars böcker jag kommer att hålla utkik efter i framtiden.

Betyg: 4 av 5

Vassa föremål

Titel: Vassa föremål (eng. Sharp Objects)
Författare: Gillian Flynn
Översättare: Rebecca Alsberg
Utgivning: Modernista, 2014 (tack så mycket Modernista för recensionsexemplaret!)


I Vassa föremål får vi träffa Camille Preaker, en kriminaljournalist som inte riktigt lyckas med sina artiklar hos en liten tidning i Chicago. När en liten flicka försvinner spårlöst och mordet på en annan flicka från året innan fortfarande är olöst skickas Camille till sin hemstad för att gräva fram information innan de andra stora tidningarna nappar på nyheten. Under sin vistelse där bor hon i sitt föräldrahem, men trots att hon försökt lämna sitt gamla liv bakom sig väcks ändå alla känslor och minnen från det förflutna upp och det gör det inte enkelt för henne att tampas med både det personliga och hennes jobb som journalist. Vi får bekanta oss med hennes familj och även med några av de andra invånarna i Wind Gap samtidigt som alla pusselbitarna från morden så småningom faller på plats.

Förra vintern läste jag Gone Girl och precis som efterföljaren är Flynns debutroman Vassa föremål en bladvändare full med tvistar och lika obehaglig och mörk, om inte mer med tanke på att barn har blivit mördade. Det som Flynn redan här i debuten gör så bra är att berättelsen och karaktärerna känns trovärdiga. Det är saker som kunde hända när som helst, var som helst och med de människor som man minst anar.

Det är ingen lätt roman att smälta ner om man tänker på vad allt man får läsa om i den här boken, men samtidigt är det intressant från det psykologiska perspektivet, och ibland undrar man riktigt hur Flynn kommer på att skriva sådana här böcker.
Jag tyckte att slutet blev kanske lite hastigt ihop knutet, det blev en massa förklaringar hur allting slutade och jag hade önskat ett par kapitel till som kunde beskriva vissa scener, men kanske det ändå var bra så här. Kort sammanfattat är Vassa föremål en läsvärd debutroman som inte lämnar dig oberörd.

Jag kommer definitivt att plocka upp Mörka platser vid något skede och ser fram emot att läsa hennes framtida böcker.

Betyg: 4 av 5

Four: En Divergent-samling

Titel: Four: En Divergent-samling
Originaltitel: Four: A Divergent Story Collection
Serie: Divergent #0.1-0.4
Författare: Veronica Roth
Utgivning: Modernista, 2014 (tack så mycket för recensionsexemplaret!)


Four består av tre noveller med händelser som skedde innan Divergent och en novell+några utvalda scener från Divergent skrivna ur Four aka Tobias perspektiv.

Om man redan har läst Divergent så vet man ju vad som kommer att hända, men att få gå in på ett djupare plan ur hans ögon gjorde att det blev en intressant läsning. Kort sammanfattat så gillade jag de tre första novellerna (Falangbytaren, Novisen och Sonen) mest eftersom det visade Fours resa från att ha varit en av De osjälviska till hans början som en av De tappra, man lärde känna honom lite bättre och fick uppleva några scener som man inte har fått ta del av förrän nu. Dessutom var det verkligen roligt att återse några favoriter som Zeke, Uriah, Tori och Shauna och hur de blev vänner/lärde känna varandra under novis fasen.
Förrädaren och de tre extra scenerna är bekanta scener från Divergent vilket gjorde att det var en aningen tråkigt att läsa om dem, men på det sättet ändå intressant att man nu fick läsa ur hans perspektiv och inte Tris. Det fanns också några scener mellan Tris/Four scenerna som enbart Four var med i och det var ett par nya och intressanta som jag inte kommer ihåg om de nämndes i första boken.

Om du är ett fan av Tobias/Four och Divergent så är den här novellsamlingen läsvärd. Varje novell är ungefär lite på 35-50+ sidor. Jag tycker att man kan läsa novellerna både före eller efter Divergent, men jag rekommenderar ändå starkt att läsa dem efter Divergent eftersom vissa händelser/scener kanske inte blir lika spännande/överraskande om man läser novellerna innan och så kanske vissa saker "makes more sense" efteråt.

Betyg: 4 av 5 

Andra böcker i serien:
0.1-0.4 Four
1. Divergent
2. Insurgent
3. Allegiant

Kvinnan i svart

Titel:  Kvinnan i svart (eng. The Woman in Black)
Författare: Susan Hill
Översättare: Ola Klingberg
Antal sidor: 140
Utgivning: Modernista, 2013
ISBN: 978-91-7499-296-0 (inbunden)
Goodreads
Betyg:

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Arthur Kipps är en ung advokat som har rest norr om London till Eel Marsh House för att gå på mrs Alice Drablows begravning och samtidigt reda ut hennes affärer.

Arthur förväntar sig en rad rutinmässiga formaliteter, men dras i stället in i en virvel av mardrömslika händelser och hemligheter.



Kvinnan i svart är en klassisk spökhistoria med den engelska landsbygden, ett hemsökt hus långt från byn som ingen av byborna vill befinna sig i närheten av, det ombytliga vädret och den tjocka dimman som flyter omkring så tätt att man inte skulle vilja vara mitt i den (bara tanken på omgivningen+dimman i boken får mig att rysa). Minst sagt en historia som får nackhåren att resa sig. Språket tyckte jag också var vackert, med levande miljöbeskrivningar som gjorde att man kunde se omgivningen framför sig.

Första halvan av boken läste jag när jag var ensam en kväll och vinden blåste i knutarna, då fick jag verkligen gåshud och var tvungen att ha katten i närheten och ta några pauser för att inte skrämma upp mig för mycket. Andra halvan (som dessutom hade mest spökerier) läste jag mitt under ljusa och soliga dagen och den där obehagliga krypande känslan som jag hade kvällen innan var helt borta. Det var lite av en besvikelse att jag inte blev skrämd av det jag läste.. Om jag hade läst den på kvällen hade det varit en helt annan läsupplevelse. Så framöver tänker jag läsa spök- och andra skräckhistorier om kvällarna eller när det är lite mer ruggigare ute för att få en bättre läsupplevelse (får nu se hur det går med det, om man vågar..). Boken var ganska kort med sina 140 sidor, men jag tycker ändå att det fungerade riktigt bra precis så som den var. Rekommenderar varmt om du vill läsa en kort och klassisk spökhistoria!

Mirakelverkstaden

Titel: Mirakelverkstaden (fr. L’atelier des miracles)
Författare: Valérie Tong Cuong
Översättare: Sofia Strängberg
Antal sidor: 261
Utgivning: Sekwa, 2014
ISBN: 978-91-86480-97-4 (danskt band)
Goodreads
Betyg:

Tack till Sekwa för recensionsexemplaret!

”Det var ett urmakeri här förr, sa han och log. Att få rätsida på saker och ting, laga det mänskliga maskineriet, det är väl lite vår specialitet?”

Mariette är en högstadielärare som blir trakasserad i skolan och hemma har hon en narcissistisk man och två barn som undviker henne. En dag tappar hon greppet och ger en örfil åt en elev som flyger nerför trapporna.
Millie är en ung kvinna som lever ett ensamt liv och som inte blir sedd på alla de vikariaten som sekreterare. När hennes lägenhet drabbas av en eldsvåda väljer hon att hoppa ut genom fönstret.
Monsieur Mike har deserterat från militären och efter att ha blivit lämnad av sin flickvän är han nu hemlös och bor på gatan. En dag blir han svårt misshandlad.



Mirakelverkstaden är en gripande roman som handlar om tre människor som på ett eller annat sätt tappat fotfästet i livet, men tack vare den mystiske Jean får en chans att börja om på en ny sida och bli starkare än de var tidigare. Jean driver den ideella verksamheten, Verkstaden, som är en plats för de som blivit trasiga och Jeans livsuppgift är att lappa de trasiga själarna, att de ska bli hela igen och sedan kunna utmana det som de tidigare inte kunnat. Men för att komma vidare måste man också utmana sina "demoner".

I och med att Mirakelverkstaden var lättläst fäste jag mig ända från början vid de tre karaktärerna, deras livsöden och de framstegen som de gjorde ensam och med varandra. Jean däremot hade jag lite onda aningar om, är han verkligen så god som han är utan att be om något tillbaka? Det var inspirerande att läsa hur de sakta, men säkert hittade sig själva igen. Fast man kanske någon gång känner sig nere vid botten, så har alla ett starkare jag - man har kanske bara inte hittat det än. Sådana här berättelser får alltid mig inspirerad och ibland önskar jag nästan att det fanns en sådan Verkstad när man själv inte kommer framåt..

Mirakelverkstaden var verkligen en fin läsupplevelse och jag blev nästan lite ledsen att man inte fick läsa vidare om karaktärerna. Det är inte den bästa bok jag läst, men nu efteråt tänker jag på den då och då för det är inte för sent att ändra sitt eller någon del av sitt liv, man måste bara vilja det fastän det kan komma många motgångar i vägen och ta länge innan man är där man vill vara, så länge som man mår bra. Om ni tycker om sådana här romaner, men inte läst den än så tycker jag att ni ska ta och göra det.

Kyss mig först

Titel: Kyss mig först (eng. Kiss Me First)
Författare: Lottie Moggach
Översättare: Charlotte Hjukström
Antal sidor: 282
Utgivning: Modernista, 2013
ISBN: 978-91-7499-293-9 (inbunden)
Goodreads
Betyg:

Tack så mycket till Modernista för recensionsexemplaret!

Handling: Leila är en udda och ensam datornörd som inte riktigt får kontakt med människor som förstår henne. När hon upptäcker sajten Red Pill - ett chattforum för moraliska diskussioner - blommar hon ut och imponerar på sajtens grundare som erbjuder henne att delta i "Projekt Tess". Eftersom Leila anser att alla har sin egen rätt att bestämma över sitt liv tackar hon ja. Leila och Tess börjar maila och prata över Skype och snart blir Leila alltmer indragen i Tess värld och får lära sig allt, in i minsta detalj, om henne för snart måste hon nämligen bli Tess..

Tankar: Kyss mig först är verkligen en intressant, unik och tankeväckande läsupplevelse - det togs upp om ensamhet, identitet och dödshjälp. Boken är väldigt aktuell med tanke på att vi dagligen använder oss av internet. Och kan på det sättet vara lite skrämmande om man inte vet vem personen på andra sidan skärmen egentligen är, berättar personen sanning eller hittar personen på saker? Hur enkelt det kan vara att ta över någon annans identitet och fabricera material om man verkligen satsar på det. Det gäller ju inte bara facebook utan alla former av chattar och onlinespel som man kan gömma sitt riktiga jag bakom. Det var minst sagt intressant, men samtidigt lite roligt och sorgligt, att läsa hur Leila verkligen gick all-in när det gällde Tess och blev för henne lite av en besatthet av att få leva någon annans liv som är så olik sitt eget, men ändå försiktigt få fram sin egen personlighet i diskussioner (jag tänker främst på kontakten med den där speciella personen i Leilas liv). För det mesta gillade jag Leila från första början till slut. Kanske det är för att jag i en viss liten mån kan relatera mig till henne.

Jag tyckte det var enkelt att komma in i Kyss mig först och få ett tycke för karaktärerna för den de var, handlingen flöt också väldigt bra framåt och man ville bara veta hur och om allt det här egentligen skulle fungera. Lottie har helt enkelt lyckats med sin debutroman, men ibland kändes det ändå som om lösa trådar knöts ihop lite för snabbt. Slutet hade jag inte riktigt förväntat mig, men den gjorde mig nöjd trots att jag ville läsa mer. Jag läser nästan aldrig om böcker jag läst tidigare, men Kyss mig först kan jag tänka mig att läsa igen om ett antal månader, så bra, välskriven, lättläst och fängslande var den.

Gone Girl

Titel: Gone Girl
Författare: Gillian Flynn
Översättare: Ulla Danielsson
Antal sidor: 556
Utgivning: Modernista, 2013
ISBN: 978-91-7499-109-3 (inbunden)
Goodreads
Betyg:

Tack så mycket till Modernista för recensionsexemplaret!

Handling: Nick och Amy Dunne är paret som har allt. De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra.
På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I parets villa finns tydliga spår av våldsam strid. Misstankar faller snabbt på Nick, som bedyrar sin oskuld och gör vad han kan för att få polis och media på andra spår. Amys dagbok ger dock en bild av Nick som är allt annat än sympatisk. Men är han verkligen en mördare? (modernista)

Tankar: Första gången jag läste handlingen om Gone Girl började jag direkt tänka på Linwood Barclays (Vilseledd), men trots att de påminner lite om varandra så är de båda på sina egna sätt olika och bra. Men jag tror att jag kanske skulle ha gillat Gone Girl mer än vad jag gjorde om jag inte skulle ha kopplat ihop de där två böckerna.

Man får i vartannat kapitel följa med Nick i nutid och med Amy i dåtid i form av dagboksanteckningar. Det var ganska uppiggande att få läsa om dem turvis eftersom jag ibland kunde bli lite trött på någon av dem och bara längtade att få börja läsa nästa kapitel.

Spänningen och ovetskapen om vad som egentligen hade hänt höll i sig nästan genom hela boken och stundvis var det en riktigt bladvändare. I början kunde det ha varit en del gissningar över vem den skyldige skulle kunna vara och hur det skulle sluta, men eftersom jag läste Barclays bok förra sommaren så var det inte så svårt att lista ut, men ändå lyckades jag bli ganska överraskad över hur långt det egentligen hade gått. Flynn lyckades väldigt bra med att väva ihop en spännande och en lite sjuk historia som gör att man får spekulera en hel del. Det är svårt att skriva något utan att avslöja för mycket om vare sig handlingen eller karaktärernas tankesätt osv. så jag kommer att lämna det här. Gone Girl är en bok som man helst bara ska läsa utan att veta så mycket om den i förhand för att få det mesta utav den.

Jag såg nu att det hösten 2014 ska komma ut en film baserat på boken och jag ser redan fram emot den. Rosamunde Pike som Amy och Ben Affleck som Nick. Jag tror de kan fungera riktigt bra.