Recension: Pandemonium

Titel: Pandemonium (eng. Pandemonium )
Serie: Delirium #2
Författare: Lauren Oliver
Översättare: Helena Ridelberg
Antal sidor: 388
Utgivning: Bonnier Carlsen, 2012
ISBN: 978-91-638-7367-6 (kartonnage)
Goodreads
Betyg:

Recensionen kan innehålla spoilers!

Den gamla Lena är död. Hon lämnades kvar med Alex blodiga kropp bakom en mur av eld och rök, när de tillsammans försökte fly till vildmarken. Den nya Lena lever från dag till dag. I Vildmarken finns inget förflutet. Det enda som spelar någon roll är nuet, och vad som kommer att hända i framtiden. Och i framtiden finns en möjlighet att motarbeta regimen. I framtiden finns hopp.



Jag gillade Delirium väldigt mycket fastän den hade en ganska långsam takt och med cliffhangerslutet så tyckte jag att det var dags att fortsätta med Pandemonium för att se hur det gick för Lena och Alex.

Pandemonium fortsätter direkt där Delirium slutade med Lena ute i Vildmarken och under bokens gång händer det ganska mycket hela tiden. I och med att Vildmarken är mycket tuffare än vad hennes tidigare liv var, är Lena tvungen att tuffa till sig själv, för att överleva från både Vildmarkens utmaningar och fienderna.

Pandemonium visar en ny omgivning och med det kommer det en hel del nya karaktärer in i bilden som man måste lära känna. Speciellt fastnade jag för Raven, Tack, Julian och Hunter och några andra karaktärer trots att deras (Tack och Ravens) handlingar ibland kunde vara lite ifrågasättande. Fastän jag inte riktigt fastnade för Alex i Delirium, så kände jag mig ändå lite "off" att Julian tog hans plats sådär snabbt. Men ändå så gillade jag Lena och Julian tillsammans, så jag velade lite vilket förhållande jag skulle heja på. För jag hade mina misstankar och när situationen uppenbarar sig, vad ska man göra då?

Jag gillar upplägget med vartannat kapitel "dåtid" och "nutid". Dåtid är efter att Lena kom till Vildmarken och bygger upp sig till en starkare person och nutid är några månader senare där de befinner sig i en stad med falska identiteter för att hjälpa motståndsrörelsen. Jag tyckte båda tidsperioderna var ganska intressanta att följa och hoppen mellan dem fungerade fint.

Slutet var en total cliffhanger och mitt hjärta tog väl ett litet glädjeskutt samtidigt som jag anar att det kommer att ta ont längre fram.

I det hela tycker jag att det var en hel del fart i Pandemonium jämfört med Delirium, men jag tror att jag gillar Delirium lite bättre. Kanske det är för att världen var så ny och fräsch då när jag läste den. Direkt efter mellanböckerna Annabel och Raven ska jag fortsätta med den avslutande delen i serien - Rekviem. Åh, hur kommer det här att sluta?

Andra böcker i serien:
0.5 Annabel
1. Delirium
1.5 Hana
2. Pandemonium
2.5 Raven
3. Rekviem
3.5 Alex

Mellanboksrecensioner: My Soul to Lose | Hana | Shadow

Titel: My Soul to Lose
Serie: Soul Screamers #0.5
Författare: Rachel Vincent


Betyg: 4/5

Jag har hört så mycket gott om Soul Screamers-serien att jag bara längtade att få börja läsa den. Jag tyckte det var en bra första mellanbok till Soul Screamers-serien där man introduceras för det mesta till Kaylee och hennes skrikattack, men även hennes bästa vän Emma och Kaylees farbror och faster (i förbifarten nämndes Kaylees kusin Sophie och ett par andra karaktärer). Jag drogs genast med i handlingen och kunde knappt bärga mig att läsa fortsättningen eftersom den var så kort och få se hur det fortsatte efter att hon kom iväg från psyket. Jag är väldigt nyfiken ifall en karaktär som också var på psykavdelningen kommer med i de följande böckerna. Jag rekommenderar att man läser My Soul to Lose innan den första boken My Soul to Take.

Titel: Hana
Serie: Delirium #1.5
Författare: Lauren Oliver



Betyg: 3/5

Hana är en mellanbok om Lenas bästa vän Hana i Delirium-trilogin. Några av handlingarna i mellanboken var inte nya för mig då det var samma scener som i Delirium bara sett ur Hanas synvinkel. Jag gissade redan medan jag läste Delirium vad det var som Hana hade gjort så slutet överraskade mig inte särskilt mycket. Men det var ändå intressant att se hur Hana upplevde vissa saker och hur man såg vissa saker och ting från Hanas synvinkel. Jag rekommenderar att man läser Hana efter den första boken Delirium.

Titel: Shadow
Serie: Paper Gods #0.5
Författare: Amanda Sun


Betyg: 4/5

När jag hörde om Ink tidigare i år längtade jag att få läsa den då bokens miljö är i Japan och omslaget var så himla fint, men som tur släpptes mellanboken Shadow vid månadsskiftet mellan maj och juni så man fick en liten förhandstitt på karaktärerna och handlingen. Jag tyckte det var en bra introduktion till karaktärerna och deras situation innan man börjar läsa första boken. Katies mor har dött och det hålls en begravning innan Katie måste bestämma sig om hon ska flytta till ett land där hon varken kan språket eller helt och hållet förstår kulturen. Tomohiros mardrömmar som egentligen inte är någon mardröm, utan verklighet. Bläck och mytologi skulle visst vara inblandat också!

Nu ser jag verkligen fram emot att läsa Ink då jag vill veta mer om handlingen och hur Katie och Tomohiros vägar vidare kommer att korsas. Som tur släpps boken 25 juni (och 5 juli för UK utgåvan). Men jag har lite det problemet nu att jag inte vet vilket omslag jag ska köpa. US eller UK utgåvan..

Man kan läsa Shadow gratis på wattpad HÄR.

Delirium, kärleken är en sjukdom

Titel: Delirium
Originaltitel: Delirium
Serie: Delirium #1
Författare: Lauren Oliver
Antal sidor: 466
Utgivning: Bonnier Carlsen, 2012
ISBN: 978-91-638-6977-8 (kartonnage)


Goodreads
Betyg: 4.5/5


Innan man har gått igenom behandlingen som botar mot kärleken finns det fortfarande en risk att man blir smittad av sjukdomen. Lena är i den åldern där hon snart är berättigad för att gå igenom behandlingen. Hon ser fram emot den, räknar ner dagarna tills hon blir botad, och övar flitigt till utvärderingen varefter hennes framtid blir planerad. Hon vill inte följa sin mamma i fotspåren. Men så träffar hon Alex och hon får uppleva det som samhället ser som ett brott, hon ser världen med nya ögon. Att bli botad, är det det viktigaste i hennes liv nu?

”They say that in the old days, love drove
people to madness. That’s bad enough. The Book of Shhh
also tells stories of those who died because of love lost or
never found, which is what terrifies me the most.
The deadliest of all deadly things: It kills you both when
you have it and when you don’t”

Jag tyckte att konceptet där kärleken är en sjukdom var väldigt intressant och Oliver lyckades måla upp världen riktigt bra. Jag kunde föreställa mig det strikta samhälle som de levde i. Hur de vid 18-års åldern genomgår en behandling för att bli kvitt sjukdomen delirian (kärlek), får deras framtid planerade av de höguppsatta människorna. Kontrollanter som kollar upp invånarnas identitet ute på gatan, utegångsförbudet, de ogiltiga ute i vildmarken. Och en massa andra detaljer som tillhörde Delirium världen.

Det påminde mig faktiskt lite om Uglies-serien och kanske lite även The Host (som jag inte har läst, men sett filmen) som jag har läst tidigare där de blir hjärntvättade att tro att de som lever i yttre världen är ond och att behandlingarna som alla ska gå igenom bara är för deras eget bästa (vilket jag tycker är bullshit). Och där är jag igen väldigt nyfiken på hur världen kom till. Hur blev kärleken så hemsk att man måste uppfinna ett bot för det. Vem är the mastermind bakom allting? Visserligen får man läsa lite om det i boken i förbifarten, men jag skulle vilja veta mer om det på ett djupare plan. Led presidenten själv av någon obotlig kärlek till någon och gjorde det så ont att han nästan skulle dö så han ville stänga av känslorna som man upplever vid kärlek och kom på den "briljanta" idén att alla ska gå igenom en sådan behandling?

I början var Lena den där som såg fram emot behandlingen och skötte sig så exemplariskt som möjligt, men redan på utvärderingen var hon lite rebellisk. Jag gillade hur hon utvecklades från någon som var för behandlingen till att ha upplevt delirian. Jag skulle ändå gärna ha sett hur hon skulle ha varit om Alex inte hade kommit in i bilden, men då kanske boken inte skulle ha blivit som den blivit. Hana var också en karaktär som jag gillade, hon verkade vara totala motsatsen till Lena, tog risker för att få uppleva delirian samtidigt som hon låtsades följa reglerna. Alex var helt okej. Jag kände inte för honom lika mycket som jag gjorde för Lena och Hana, men han var den som fick Lena att vakna upp och se världen som den egentligen är. Någon som hon kunde älska och lita på.

De som redan var botade uppfattade jag som väldigt stela, som om en slöja hade dragits över dem och alla känslor förknippade med kärlek, lycka och hopp, hat och andra känslor var låsta långt där inne i själen. Man fick inte ens skratta ett hjärtligt gott skratt. Skulle man verkligen vilja leva ett sådant liv, ett neutralt och likgiltigt liv bara för att man inte ska behöva känna någon smärta? På det sättet skulle jag också gärna läsa mer från en synvinkel av en botad för att se hur de egentligen är, känner de någonting alls?

Slutet vet jag inte hur jag känner med. Det var både ett bra och ett dåligt slut, men det kan bara fortsättningen visa hur det blir så jag ser verkligen fram emot att läsa Pandemonium så snart som möjligt.

De många favoritcitaten:

“I said that without love, there could also be no hate: without hate, no violence. Hate isn't the most dangerous thing, he'd said. Indifference is.”

“And now I know why they invented words for love, why they had to: It's the only thing that can come close to describing what I feel in that moment, the baffling mixture of pain and pleasure and fear and joy, all running sharply through me at once.”

“Everything looks beautiful. The Book of Shhh says that deliria alters your perception, disables your ability to reason clearly, impairs you from making sound judgments. But it does not tell you this: that love will turn the whole world into something greater than itself.”

“They say the cure is about happiness, but I understand now that it isn't, and it never was. It's about fear: fear of pain, fear of hurt, fear, fear, fear - a blind animal existence, bumping between walls, shuffling between ever-narrowing hallways, terrified and dull and stupid.”

“Not gray, exactly. Right before the sun rises there's a moment when the whole sky goes this pale nothing color-not really gray but sort of, or sort of white, and I've always really liked it because it reminds me of waiting for something good to happen.”

“I know that life isn't life if you just float through it. I know that the whole point--the only point--is to find the things that matter, and hold on to them, and fight for them, and refuse to let them go.”

Andra delar i serien:
1. Delirium
1.5 Hana
"1.5" Annabel
2. Pandemonium
2.5 Raven
3. Rekviem
3.5 Alex

Resten får du ta reda på själv av Lauren Oliver

Titel: Resten får du ta reda på själv
Originaltitel: Before I Fall
Författare: Lauren Oliver
Antal sidor: 476
Utgivning: Bonnier Carlsen, 2012


Betyg: 4/5


Tänk om du bara hade en dag till att leva? Vad skulle du då göra? Vem skulle du kyssa? Vad skulle du säga till dina vänner och din familj?

Samantha Kingston har allt; världens coolaste pojkvän, tre fantastiska bästa vänner och första tjing på allt på Thomas Jefferson High - från det bästa bordet i matsalen till den smörigaste parkeringsplatsen.

Fredagen den 12 februari skulle bli ännu en perfekt dag i hennes underbara liv. Istället visar det sig vara hennes sista.

Men så får hon en andra chans. Sju chanser, till och med, för att lösa mysteriet kring sin död. Under tiden upptäcker hon det sanna värdet av allt hon håller på att förlora.



Jag gillar verkligen böcker och filmer där karaktärerna inser vad som är viktigt i livet och strävar för att nå det, för att ändra på sig. Jag hade inga förväntningar alls egentligen när jag började läsa och jag slukades snabbt in i boken. I början gillade jag inte Samantha och hennes kompisar Ally, Elody och Lindsay - de är de där mobbarna som gör livet surt för dem som råkar komma i deras väg, blä för mobbare - men ju mer jag läste desto mer fick man lära känna dem (på något sätt i alla fall) och i slutet av boken så gillade jag hela gänget. Kändes som att samtidigt som Samantha ändrades så växte lite även hennes kompisar för varje dag fast de hade ju ingen aning om det haha.

Under bokens gång fick man också följa med några hemligheter som visade sig vara en del av det som gjorde så att det blev så för Samantha. Val som man gjort när man var liten kom tillbaka i nuet, men åt helt fel person - i min åsikt. Jag tänker inte direkt skriva mer om det än så här.

När jag började läsa boken och kom till andra kapitlet så funderade jag om det skulle bli tråkigt när samma dag spelas om och om igen, men varje kapitel var en ny dag av 12 februari och Samantha gjorde olika val, både bra och dåliga, varje dag och de valen ledde till att händelsen genom boken ändrades. Det fick mig också att tänka på de valen man gör, små som stora, i livet kan påverka oss på ett sätt eller annat. Man förstår det så bra när man läser boken.

Finns en hel del som jag skulle vilja babbla om, men får räcka med det här för jag tror att jag skulle spåra ur lite med mina egna tankar och så. Resten får du ta reda på själv är i alla fall en bok som jag inte kunde lägga ifrån mig när jag väl kom in i den, så pass mycket att jag struntat med en kursuppgift under de senaste dagarna bara för att jag ville veta hur det slutar för dem. Nu ser jag fram emot att läsa Olivers Delirium serie så snart som möjligt.