Allegiant

Titel:  Allegiant
Serie: Divergent #3
Författare: Veronica Roth
Antal sidor: 526
Utgivning: Harper Collins, 2013
ISBN: 978-0-00-744411-3 (häftad)
Goodreads
Betyg:

Recensionen innehåller spoilers!

The faction-based society that Tris Prior once believed in is shattered—fractured by violence and power struggles and scarred by loss and betrayal. So when offered a chance to explore the world past the limits she’s known, Tris is ready. Perhaps beyond the fence, she and Tobias will find a simple new life together, free from complicated lies, tangled loyalties, and painful memories.

But Tris’s new reality is even more alarming than the one she left behind. Old discoveries are quickly rendered meaningless. Explosive new truths change the hearts of those she loves. And once again, Tris must battle to comprehend the complexities of human nature—and of herself—while facing impossible choices about courage, allegiance, sacrifice, and love.



Jag har just läst ut Allegiant och känner mig fortfarande chockad och tom. Det känns lite svårt att samla ihop tankarna och få det till en recension. Jag tycker det är skönt att serien fick ett riktigt slut. Jag är varken besviken eller glad över slutet, men det är ett slut som fungerar, trots att man kanske hade hoppats på ett annat slut. Så här i efterhand tycker jag att alla tre böckerna har hållit samma nivå, ingen av dem har så att säga riktigt fått mig att ÄLSKA serien, men jag har gillat serien väldigt mycket. Allegiant tyckte jag höll ett lite lugnare tempo största delen av tiden, fast det med jämna mellanrum hände något spännande. Jag tyckte också om att läsa från Tobias POV, fast jag blev lite irriterad på honom.

Ärligt sagt så vet jag inte riktigt vad jag ska säga utan jag skulle råka spoila något så fortsätt bara om ni har läst Allegiant! SPOILER:
Först av allt så vill jag nämna tillfällen där det var brist på förklaringar. T.ex när Tori blev skjuten, jag menar vad hände där liksom? Plötsligt kommer en factionless (grupp? en person?) och skjuter i mörkret som träffar Tori och så är hon död. That's it. Utan någon förklaring alls från någondera sida. Uriahs död likaså, visst sådant kan ju hända vid explosioner men gah, det kändes ändå tråkigt och lite onödigt kanske. Dom kunde åtminstone ha gjort så att han skulle vakna kort innan han dog för att kunna ta farväl av alla nära och kära, för sådant kan också hända, och göra det ännu mer dramatiskt och få mig att gråta ännu mer. Sedan var det Evelyns plötsliga transformation från att vara en factionless ledare till att välja att vara Tobias mamma utan några men. Det hände liksom så plötsligt, visst hade vi sett att hon sörjde det, men ja, jag vet inte.

Tobias då, jag har läst i flera recensioner att man har stört sig på honom och jag måste nog också sälla mig till den gruppen. Han var inte den starka Four som man hade lärt känna i Divergent, men jag förstod att han som ung hade lidit mycket och var trasig. Jag tyckte dock han betedde sig lite barnsligt och idiotiskt när han fick veta att han var GD och inte GP. Tris och Tobias gräl kändes lite meh. Egentligen så fick jag inte ut något av Tris och Tobias tillsammans, antingen grälade de eller så hånglade de. Men det fanns få stunder som de bara var och då gillade jag dem tillsammans. Men i slutet när han sörjde Tris gjorde det ont. Att han faktiskt ville glömma bort allting för att inte behöva komma ihåg.

Däremot tyckte jag att hur världen egentligen hade byggts upp var jätteintressant, men lite smått förvirrande i början. Bureau:n som var den onda bakom det hela, att bygga upp faktionerna, de som var Genetically Pure och Genetically Damaged. Ja, det var lite fascinerande och jag hade gärna läst lite mer om det för att helt och hållet förstå det och vilken roll regeringen (?) egentligen hade i det hela för jag fick inte riktigt tag på det.

Sedan den stora, men sorgliga händelsen i Allegiant - Tris död. Jag läste om händelsen några gånger och tänkte att hon bara svimmat och skulle vakna upp igen och att Tris skulle återförenas med sina vänner - jag menar det är ju så som det alltid händer. Böcker ska ju ha ett lyckligt slut, eller? Men när det bara fortsatte ur Tobias berättarröst så var jag till slut tvungen att acceptera att hon faktiskt hade dött. Roth hade faktiskt dödat huvudkaraktären. Wow. Det gjorde mig tom och jag vet inte. Men det betyder inte att jag är rasande över det. Jag är faktiskt helt okej med det för det gjorde allting så mycket bättre när det gäller hur Tris känner gentemot sina nära och kära.

En annan sak som jag också fick inse var något som Tris också insåg - att vara Divergent betyder ingenting egentligen. Man hör inte till en viss faktion, är GP/GD eller är en viss sorts person bara för att Bureau:n har hjärntvättat dem att tro så. Man är den man är, vare sig man har de där mörka sidorna hos sig eller inte. /SPOILER SLUT.

Jag älskade epilogen, så fantastiskt rörande. Zip linen - gänget av vänner som började i Divergent, vänner som under resan förlorat sina familjemedlemmar, vänner och kärlekar, nyfunna vänner, personer som man ogillat men nu kan stå ut med, de som överlevde till slut, men som alltid då och då kommer att bli påminda om dem som de förlorat. Allegiant var ett perfekt slut för serien.

“Since I was young, I have always known this: Life damages us, every one. We can’t escape that damage. But now, I am also learning this: We can be mended. We mend each other.”

Andra böcker i serien:
1. Divergent
2. Insurgent
3. Allegiant


Mellanböcker:
0.1 The Transfer
0.2 The Initiate: A Divergent Story
0.3 The Son: A Divergent Story
0.4 The Traitor: A Divergent Story
1.5 Free Four: Tobias Tells the Story