Four: En Divergent-samling

Titel: Four: En Divergent-samling
Originaltitel: Four: A Divergent Story Collection
Serie: Divergent #0.1-0.4
Författare: Veronica Roth
Utgivning: Modernista, 2014 (tack så mycket för recensionsexemplaret!)


Four består av tre noveller med händelser som skedde innan Divergent och en novell+några utvalda scener från Divergent skrivna ur Four aka Tobias perspektiv.

Om man redan har läst Divergent så vet man ju vad som kommer att hända, men att få gå in på ett djupare plan ur hans ögon gjorde att det blev en intressant läsning. Kort sammanfattat så gillade jag de tre första novellerna (Falangbytaren, Novisen och Sonen) mest eftersom det visade Fours resa från att ha varit en av De osjälviska till hans början som en av De tappra, man lärde känna honom lite bättre och fick uppleva några scener som man inte har fått ta del av förrän nu. Dessutom var det verkligen roligt att återse några favoriter som Zeke, Uriah, Tori och Shauna och hur de blev vänner/lärde känna varandra under novis fasen.
Förrädaren och de tre extra scenerna är bekanta scener från Divergent vilket gjorde att det var en aningen tråkigt att läsa om dem, men på det sättet ändå intressant att man nu fick läsa ur hans perspektiv och inte Tris. Det fanns också några scener mellan Tris/Four scenerna som enbart Four var med i och det var ett par nya och intressanta som jag inte kommer ihåg om de nämndes i första boken.

Om du är ett fan av Tobias/Four och Divergent så är den här novellsamlingen läsvärd. Varje novell är ungefär lite på 35-50+ sidor. Jag tycker att man kan läsa novellerna både före eller efter Divergent, men jag rekommenderar ändå starkt att läsa dem efter Divergent eftersom vissa händelser/scener kanske inte blir lika spännande/överraskande om man läser novellerna innan och så kanske vissa saker "makes more sense" efteråt.

Betyg: 4 av 5 

Andra böcker i serien:
0.1-0.4 Four
1. Divergent
2. Insurgent
3. Allegiant

Allegiant

Titel:  Allegiant
Serie: Divergent #3
Författare: Veronica Roth
Antal sidor: 526
Utgivning: Harper Collins, 2013
ISBN: 978-0-00-744411-3 (häftad)
Goodreads
Betyg:

Recensionen innehåller spoilers!

The faction-based society that Tris Prior once believed in is shattered—fractured by violence and power struggles and scarred by loss and betrayal. So when offered a chance to explore the world past the limits she’s known, Tris is ready. Perhaps beyond the fence, she and Tobias will find a simple new life together, free from complicated lies, tangled loyalties, and painful memories.

But Tris’s new reality is even more alarming than the one she left behind. Old discoveries are quickly rendered meaningless. Explosive new truths change the hearts of those she loves. And once again, Tris must battle to comprehend the complexities of human nature—and of herself—while facing impossible choices about courage, allegiance, sacrifice, and love.



Jag har just läst ut Allegiant och känner mig fortfarande chockad och tom. Det känns lite svårt att samla ihop tankarna och få det till en recension. Jag tycker det är skönt att serien fick ett riktigt slut. Jag är varken besviken eller glad över slutet, men det är ett slut som fungerar, trots att man kanske hade hoppats på ett annat slut. Så här i efterhand tycker jag att alla tre böckerna har hållit samma nivå, ingen av dem har så att säga riktigt fått mig att ÄLSKA serien, men jag har gillat serien väldigt mycket. Allegiant tyckte jag höll ett lite lugnare tempo största delen av tiden, fast det med jämna mellanrum hände något spännande. Jag tyckte också om att läsa från Tobias POV, fast jag blev lite irriterad på honom.

Ärligt sagt så vet jag inte riktigt vad jag ska säga utan jag skulle råka spoila något så fortsätt bara om ni har läst Allegiant! SPOILER:
Först av allt så vill jag nämna tillfällen där det var brist på förklaringar. T.ex när Tori blev skjuten, jag menar vad hände där liksom? Plötsligt kommer en factionless (grupp? en person?) och skjuter i mörkret som träffar Tori och så är hon död. That's it. Utan någon förklaring alls från någondera sida. Uriahs död likaså, visst sådant kan ju hända vid explosioner men gah, det kändes ändå tråkigt och lite onödigt kanske. Dom kunde åtminstone ha gjort så att han skulle vakna kort innan han dog för att kunna ta farväl av alla nära och kära, för sådant kan också hända, och göra det ännu mer dramatiskt och få mig att gråta ännu mer. Sedan var det Evelyns plötsliga transformation från att vara en factionless ledare till att välja att vara Tobias mamma utan några men. Det hände liksom så plötsligt, visst hade vi sett att hon sörjde det, men ja, jag vet inte.

Tobias då, jag har läst i flera recensioner att man har stört sig på honom och jag måste nog också sälla mig till den gruppen. Han var inte den starka Four som man hade lärt känna i Divergent, men jag förstod att han som ung hade lidit mycket och var trasig. Jag tyckte dock han betedde sig lite barnsligt och idiotiskt när han fick veta att han var GD och inte GP. Tris och Tobias gräl kändes lite meh. Egentligen så fick jag inte ut något av Tris och Tobias tillsammans, antingen grälade de eller så hånglade de. Men det fanns få stunder som de bara var och då gillade jag dem tillsammans. Men i slutet när han sörjde Tris gjorde det ont. Att han faktiskt ville glömma bort allting för att inte behöva komma ihåg.

Däremot tyckte jag att hur världen egentligen hade byggts upp var jätteintressant, men lite smått förvirrande i början. Bureau:n som var den onda bakom det hela, att bygga upp faktionerna, de som var Genetically Pure och Genetically Damaged. Ja, det var lite fascinerande och jag hade gärna läst lite mer om det för att helt och hållet förstå det och vilken roll regeringen (?) egentligen hade i det hela för jag fick inte riktigt tag på det.

Sedan den stora, men sorgliga händelsen i Allegiant - Tris död. Jag läste om händelsen några gånger och tänkte att hon bara svimmat och skulle vakna upp igen och att Tris skulle återförenas med sina vänner - jag menar det är ju så som det alltid händer. Böcker ska ju ha ett lyckligt slut, eller? Men när det bara fortsatte ur Tobias berättarröst så var jag till slut tvungen att acceptera att hon faktiskt hade dött. Roth hade faktiskt dödat huvudkaraktären. Wow. Det gjorde mig tom och jag vet inte. Men det betyder inte att jag är rasande över det. Jag är faktiskt helt okej med det för det gjorde allting så mycket bättre när det gäller hur Tris känner gentemot sina nära och kära.

En annan sak som jag också fick inse var något som Tris också insåg - att vara Divergent betyder ingenting egentligen. Man hör inte till en viss faktion, är GP/GD eller är en viss sorts person bara för att Bureau:n har hjärntvättat dem att tro så. Man är den man är, vare sig man har de där mörka sidorna hos sig eller inte. /SPOILER SLUT.

Jag älskade epilogen, så fantastiskt rörande. Zip linen - gänget av vänner som började i Divergent, vänner som under resan förlorat sina familjemedlemmar, vänner och kärlekar, nyfunna vänner, personer som man ogillat men nu kan stå ut med, de som överlevde till slut, men som alltid då och då kommer att bli påminda om dem som de förlorat. Allegiant var ett perfekt slut för serien.

“Since I was young, I have always known this: Life damages us, every one. We can’t escape that damage. But now, I am also learning this: We can be mended. We mend each other.”

Andra böcker i serien:
1. Divergent
2. Insurgent
3. Allegiant


Mellanböcker:
0.1 The Transfer
0.2 The Initiate: A Divergent Story
0.3 The Son: A Divergent Story
0.4 The Traitor: A Divergent Story
1.5 Free Four: Tobias Tells the Story

Insurgent

Titel/originaltitel: Insurgent
Serie: Divergent #2
Författare: Veronica Roth
Översättare: Katarina Falk
Antal sidor: 382
Utgivning: Modernista, 2013
ISBN: 97-891-7499-240-3 (inbunden)
Finns hos: Adlibris | Bokus | Bokia | CDON


Betyg: 4/5

Tack så mycket till Modernista för recensionsexemplaret!
Recensionen kan innehålla spoilers!

Handling:
Tris initiationsdag borde ha varit en dag fylld av firande och segeryra tillsammans med hennes valda falang. I stället slutade dagen i outsägliga fasor. Nu rasar krig, och konflikterna mellan falangerna och deras ideologier växer. Och i krigstider måste man välja sida, hemligheter kommer i ljuset, och de val som måste göras blir ännu större och mer oåterkalleliga.

Tris har förändrats, dels genom sin beslut, men också av på grund av nya upptäckter och skiftande relationer. Nu måste hon omfamna sin divergens fullt ut, oavsett vilka risker det innebär. (modernista.se)

Tankar:Jag hade lite samma känslor för Insurgent som jag hade för Divergent när jag läste den så jag blev varken överraskad eller besviken. Jag gillade den. Full med action och spänning, men det är fortfarande något som fattas som verkligen får mig att älska boken. Visserligen sitter man då och då som på nålar när man inte riktigt vet hur det ska sluta för Tris och de där simuleringarna är rätt så intressanta. Kriget mellan de olika falangerna var också lite nervpirrande, vem kommer sist och slutligen vinna? Det var också intressant att få en lite större inblick i de olika falangerna och se hur de fungerar.

Relationen mellan Tris och Four var en nystart för dem i Divergent och jag hade förväntat mig att de skulle vara ännu mer tightare i andra boken, men den var ansträngande och man önskade att de istället för att skapa onödigt bråk med en massa tjafs, missförstånd och lögner skulle vara mer uppriktiga mot varandra. Men visst hade de sina mysiga stunder.
Det fanns faktiskt två gånger som jag även var nära till tårarna när det gäller några av bikaraktärerna. Speciellt den andra gången var det svårt att inte snyfta till lite. Buhu :(

Och så kommer slutet! De två sista kapitlarna i boken är nog det bästa jag läste under hela boken! Jag kunde knappt tro det, förutom att man fick den informationen som jag hade väntat på redan i bok ett så kom den värsta cliffhangern jag läst på länge och jag bara satt där och önskade jag hade Allegiant i handen så jag direkt kunde fortsätta läsa. Världen som hade byggts upp kändes så mycket klarare och jag förstod varför den hade skapats. Med ens blev boken så mycket mer intressantare. Åh! Men Allegiant kommer ut på svenska först nästa höst (2014) så jag vet faktiskt inte om jag kan vänta så länge. Ska se om jag kan hålla mig, i annat fall får jag låna den på engelska om biblioteket fått in den tidigare. Jag kommer ha stora förväntningar på Allegiant nu och hoppas den uppfyller det jag förväntar mig.

Andra böcker i serien:1. Divergent
2. Insurgent
3. Allegiant (sv. 2014)

Divergent

Titel: Divergent
Serie: Divergent #1
Författare: Veronica Roth
Översättare: Katarina Falk
Antal sidor: 363
Utgivning: Modernista, 2012
ISBN: 97-891-7499-231-1 (inbunden)
Finns hos: Adlibris | Bokus | Bokia


Betyg: 4/5

Handling:
Beatrice (Tris) Prior lever i en värld där samhället är uppdelade i fem falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. Alla sextonåringar måste gå igenom ett lämplighetstest och därefter får de välja om de vill stanna kvar i falangen med familjen eller byta över till en annan falang, men det betyder då att de lämnar sin familj för alltid. För Beatrice står valet mellan familjen hos De osjälviska eller De tappra. Valet som hon gör kommer att överraska dem alla.

Väl på den nya falangen måste alla nykomlingar gå igenom en initieringsfas som är brutalare än Tris kunde ha trott. Endast de 10 bästa släpps in och resten är tvungna att leva som falanglösa. Tris gör allt för att bli en av de 10 samtidigt som hon måste hålla en farlig hemlighet gömd och avgöra vilka som är hennes trogna vänner.

Tankar:
Äntligen har jag läst den omtalade och populära boken Divergent. Jag önskar att jag kunde säga att jag älskade den och att det är den bästa bok jag läst i år, men tyvärr så nådde den inte riktigt upp till den nivån.
Det tycks vara väldigt svårt att ge fullpott åt någon bok..Men det betyder ju inte att boken är dålig utan tvärtom så var den väldigt bra! Jag älskar den dystopiska världen som Roth har byggt upp. Jag tycker att det är väldigt intressant och fascinerande att samhället är byggt upp i fem falanger där varje falang har sin egen roll och där de faktiskt beter sig så som falangen "kräver" att de ska bete sig som. Här är jag återigen väldigt nyfiken på bakgrundshistorian och önskar man hade fått veta mer om hur den nya världen byggts upp, varför just de fem falangerna osv.

Roth vet hur hon ska fånga läsaren. Divergent är fullspäckad med action blandat med vänskap, kärlek och förräderi som gör att man vill vända blad för att veta vad som händer till nästa. Karaktärerna var också en stark punkt i handlingen fastän de flesta inte fastnade för mig, jag gillade Tris för hon verkade målmedveten och stark fastän hon utsattes för mycket skit. Även Four, Christina, Will och Al gillade jag.. Det fanns en grupp som de var tvungna att kämpa emot så att ha Eric, Peter, Molly och Drew på "fiende-laget" fräschade upp handlingen fastän det kunde bli lite väl brutalt ibland.

Trots att jag bara har sagt bra saker om boken nu, så fick den inte fullpott och det är för att det är något som fattas, men jag vet inte vad det är. För att få fullpott (5 stjärnor) av mig måste en bok få mig totalt blown away med världen, handlingen och karaktärerna så att jag knappt kan tänka på något annat efteråt, vilket den inte riktigt gjorde.

Dock så rekommenderar jag den verkligen! Jag håller nu på att läsa Insurgent och längtar tills Divergent kommer ut som film 2014.

Andra böcker i serien:
1. Divergent
2. Insurgent
3. Allegiant (sv. 2014)