Originaltitel: Dark Matter
Författare: Michelle Paver
Antal sidor: 240
Utgivning: Semic, 2011
ISBN: 9789155256777 (inbunden)
Betyg: 4/5
I slutet på 1930-talet får den fattiga och ensamma Jack Miller chansen att med tre andra engelsmän, Gus, Algie och Hugo, åka till Gruhuken för en arktisk expedition där de följer med bland annat väderförhållanden varje dag i ett år.
Norrmännen som har fått i uppdrag att föra över dem till den avlägsna viken är dock motvilliga till det. När de väl kommer dit känns det bra för dem alla. Men på grund av olyckor och sjukdomar tvingas de en efter en att lämna viken och till sist är det bara Jack kvar med husky hundarna som sällskap i den fyra månaders långa eviga natten. Men är han verkligen ensam?
I början tyckte jag det gick lite segt (det kan ha berott på min trötthet), men efter 50 sidor så började den fånga mitt intresse och jag satt och sträckläste resten av boken. Man får följa med Jack genom hans dagboksanteckningar där han skriver om deras nya levnadssätt, anpassningen från England till den arktiska miljön och även Jacks förändring från den han var till den han blev. Till exempel den djupa vänskapen mellan honom och Isaak var något som man inte skulle ha trott i början på boken. Åh, jag blev verkligen varm i hjärtat.
Jag tyckte inte direkt att boken var så skräckfylld som jag trodde att den skulle vara, men jag fick en obehaglig känsla varje gång den där "någon" uppenbarade sig. Tänka sig att vara alldeles ensam (fast han hade ju hundarna) på en vik långt, långt borta från samhällen och människor där solen lyser med sin frånvaro och det är mörkt från morgon till natt med något som vandrar omkring i knutarna. Usch vilka rysningar av obehag jag fick.
Pavers språk är bra och hon målade trovärdigt upp Jacks olika känslor och stunder som han upplevde, allt från den fina naturen han såg i början och skräcken som han kände efter att ha varit ensam och isolerad med sina hjärnspöken. Och lite andra känslor ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar