Vila i frid av Sofie Sarenbrant

Titel: Vila i frid
Författare: Sofie Sarenbrant
Antal sidor: 377
Utgivning: Damm förlag, 2012
ISBN: 9789173518338 (inbunden)

Betyg: 3/5


En känd skådespelerska hittas medvetslös i en av de varma källorna i Yasuragi Hasseludden, en spa-anläggning i japansk anda. Kort därefter hittas ett par och en man avlidna. Kriminalpolisen Emma Sköld och hennes kollega Magnus rycks in och börjar undersöka fallen.

Vila i frid är den tredje boken som jag läser av Sofie Sarenbrant. Jag läste hennes två tidigare böcker Vecka 36 och Istället för dig någon gång under 2012 och tyckte de var bra. Jag såg fram emot att läsa den här då den släpptes, men det är inte fören nu som jag tagit tag i och läst boken.

Jag tyckte miljön deckaren utspelade sig i var väldigt bra. Tänk dig långa, tysta och vagt upplysta gångar och tvagningsrum. Alla gäster har likadana yukatas, svårt att skilja dem åt. En plats som egentligen ska skapa ro och harmoni för den som åker dit...och så är en mördare lös. Jag fick rysningar bara jag såg framför mig miljön och det som hände medan jag läste. Jag funderade om jag någon gång får chansen att besöka Yasuragi Hasseludden om jag omedvetet kommer att tänka på boken och hålla koll på alla som är där. Livlig fantasi, ja.

Jag gillade Emma Sköld och hennes kollega Magnus. Åh, man blir ju lite varm i hjärtat när en man som han tar hand om sin katt som om den vore en bebis. Satt faktiskt och fnissade lite när jag läste en tanke som Emma hade om honom då. De andra karaktärerna som Josefin, hotellchefen, vd:n och några ur personalen var också intressanta, man fick följa med lite av deras vardagliga problem och andra små hemligheter de hade. Vem mördaren var kunde jag inte gissa mig till fören de några sista kapitlen innan det avslöjades vem som var den skyldige. Lite rysningar fick jag där också vid några tillfällen när ett par scener skrevs.

Det gick väldigt snabbt att läsa boken då Sarenbrant skriver enkelt. Men jag tyckte ändå trots att den var snabbläst så var den inte SÅ spännande som jag hade tänkt mig. Jag vet inte, får mig att tänka lite på de där typiska ingredienserna som en deckare brukar ha. Alltså jag vet faktiskt inte, kan inte sätta fingret på vad det är. Den var inte dålig, men den var inte superbra heller. När jag läste klart sista meningen kände jag inte mig tom, utan det var mer "jaha, då har jag läst denna då" och stängde boken.

I maj så kommer hennes fjärde bok - Andra andningen med Emma Sköld och den ska jag också läsa.