Feber & För evigt av Maggie Stiefvater

Titel: Feber
Serie: Mercy Falls vargar #2
Författare: Maggie Stiefvater
Antal sidor: 269
Utgivning: B. Wahlströms, 2011

Betyg: 4/5

Andra boken i Mercy Falls vargarna serien. Trots att det är knappt en vecka sedan jag läste ut den kommer jag inte ihåg så mycket. Den höll ju såklart samma tempo och känsla som Frost hade. Grace och Sams kärlek satt fortfarande i som den gjorde i första boken, de är bara för härliga tillsammans.

I Feber kom det till två berättarröster - Isabel och Cole. Först var jag lite tveksam eftersom jag gillade och ville bara ha kvar Sams och Graces berättarröster och var inte redo för två till. Men till slut var det ändå helt okej när man vant sig vid dem. Man fick veta lite mer på djupet om hur Isabel tänkte. Cole, ja..han var väl helt okej.

Slutet gjorde mig helt på spänd när tiden började gå, men det kunde ju inte ha slutat på ett bättre sätt så att tredje boken kunde börja.

______________________________________________________________________________________

Titel: För evigt
Originaltitel: Forever
Serie: Mercy Falls vargar #3
Författare: Maggie Stiefvater
Antal sidor: 348
Utgivning: B. Wahlströms, 2012

Betyg: 4/5

Då har man läst sista boken av Mercy Falls vargarna. Känns lite smått tomt nu när man vet att det inte kommer någon fortsättning på boken. Det fanns många stunder då jag brast ut i skratt (inte så att jag garvade men lite iaf), det är inte så ofta som böcker får mig att skratta. Fanns en bra blandning mellan humor och sorglighet. Gillar verkligen Stiefvaters skrivsätt.

I För evigt tyckte jag mer om Isabel och Cole, när de var tillsammans, än vad jag gjorde med Grace och Sam. Visst hade Grace och Sam sina stunder som värmde, men jag tyckte inte det var lika starkt som i de två tidigare böckerna. Men då de puffade på varandra gjorde mig lite tårögd haha.

Cole växte väldigt snabbt i mina ögon och Isabels och Coles relation till varandra..önskar man hade fått se lite mer än det som redan fanns där mellan honom och Isabel. Min favorit scen med dem var nog den nedan med citatet och när Cole kom till Isabels hus för att få kreditkortet eller vad han nu hade för ärende, värmde så i hjärtat på mig. Jag vill faktiskt läsa mer om dem nu.

Det tog ont i hjärtat de sista kapitlen. Ogilla dumma människor. Men jag tyckte att slutet var lite löst, jag fattade inte riktigt. Men ibland kan man inte få allting och man blir själv att klura ut hur det slutar.

Favoritcitatet:

"Någonting kittlade mig - det tog ett ögonblick innan jag insåg att Cole körde sin lilla Mustang fram och tillbaka på min arm. Han skrattade för sig själv, dämpat och smittsamt, som om det fortfarande fanns anledning att vara tyst. Han vände bilen vid min axel och körde den ner mot handen igen, och hjulen slirade lite över huden när han skrattade.

Det var nog det ärligaste jag någonsin hört från Cole St Clair." :')



Tror nog jag ska ta och läsa Stiefvaters andra böcker också någon dag.