Originaltitel: Silenced
Författare: Vicky Jaggers
Antal sidor: 319
Utgivning: Pocketförlaget, 2010
Betyg: 3.5/4
En sann berättelse.
När Vicky Jaggers var liten avgudade hon sin storebror David och han var också deras mors ögonsten. För modern var David ljuset i familjelyckan det perfekta barnet som inte kunde göra något fel. Men Vickys egen familjelycka och hennes barndom förbyttes mot mardröm när hennes bror brutalt våldtog henne upprepade gånger. Hon var tolv, han var sjutton.
Därefter förblev hon i hans våld. Hans viskade hot vid middagsbordet förlamade henne av skräck och höll henne tyst. Inte ens när hon upptäckte att hon var gravid och födde ett barn vågade hon säga något. Hon var övertygad om att ingen någonsin skulle tro henne.
Jag har läst flera böcker där berättaren blivit förgripen som ett barn och det är alltid lika hemskt att läsa. Man finner inga ord hur allt det kan hända, dessvärre hur ingen ens lägger märke till att någonting är väldigt fel. Det är ju sådant som inte händer, så såklart lägger ingen märke till det. Att hon fick hålla inom sig i 18 år att hennes bror förgripit sig på henne och är fadern till hennes första dotter kan jag tänka mig att är så hemskt att man lever ett destruktivt liv, men ändå försöker leva.
Sådant får bara inte hända åt de små som ännu har flera år av sin barndom att leva. Hon blev vuxen allt för snabbt och de unga tonåren alldeles för kaotisk. Man ska leka med dockor, kanske prata om killar och shoppa när man är i den åldern - inte leva i skräck bara för att man inte vill att familjen ska gå sönder.
Dock visar det ändå att bandet mellan mor och barn är väldigt starkt, hon älskade sin dotter från första stund fastän ett monster hade fått henne gravid.
Boken är lättläst, men gripande, hemsk och sorlig. Det är ingen fantastiskt skriven bok, det fanns en del som upprepades och något som gjorde mig lite konfunderad men om man bortser från det så är det bara en kvinna som ville skriva om det som hänt henne och nå ut till andra utsatta att prata om det som hänt dem innan de hamnar för djupt och då förväntas inte perfekta författartalanger.
Fast jag trodde att hon skulle bli hotad för att hålla tyst - inte på det sättet som jag hade uppfattat när jag läste handlingen. Bara en massa stirrande mörka blickar som sa allt och hans närvarande höll henne tyst, det är lika hemskt för det. Och bara för att det inte stod i boken så betyder det inte att det inte hände. Men känns fel att vara besviken över sådant när det är en sann och hemsk berättelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar