En smakebit på søndag - Jag biter i apelsiner

Då är det dags för utmaningen ”En smakebit på søndag” som drivs av den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Varje söndag ska man presentera ett stycke ur boken man läser.

Jag läste nyligen Annakarin Thorburns debutroman Jag biter i apelsiner som jag gillade. Boken handlar om "Jag" (man får inte veta hennes namn i boken) som bor ihop med hennes kärlek Ödlan. Trots att de har en lustfylld liv tillsammans så känner hon att hon är steget efter honom. På biblioteket träffar hon Lo och de inleder ett förhållande där hon känner sig hemma.

Stycket nedan är efter att hon har berättat sanningen för dem båda och en tid senare hittar hon någon av dem i en park medan han sover utan skjorta.

Jag ställer mig intill och tittar en stund utan att min skugga faller över honom. Vintern har gjort honom smalare och guldglansen har bleknat. Jag tror han hör min andning, jag andas så högt. Jag får lust att lägga en jordgubbe mot hans läppar. Lutar mig ner och då öppnar han ögonen.

- Hej, säger han, yrvaket.

[...]


Tall, tallbarr, kåda, att jag inte tänkt på det förut, doften av kåda.

Han bara tittar på mig. Mandelögonen. Sjöfärgen. Han är så mjuk i ögonen och det är så lätt att le. Tänk att det kan vara så lätt att le.

Hans mun, flinet, tänderna, sockerbitarna.
Jag vill att han ska klä på sig, jag blir så yr.
Han sätter sig upp, sträcker sig efter sin tröja, tar på sig den.
Jag sätter mig bredvid honom, tveksam över hur nära jag får komma.
Jag vill inte säga någonting, jag vill bara blunda och andas in doften och ha detta nu, bara nu, låt mig få vara i detta.
s. 228 och 229.