Glöm inte att låsa

Titel: Glöm inte att låsa
Originaltitel: Into the Darkest Corner
Serie: -
Författare: Elizabeth Haynes
Antal sidor: 433
Utgivning: Lind & CO, 2013
ISBN: 978-91-7461-134-2 (inbunden)


Goodreads
Betyg: 3.5/5


Tack så mycket till Lind & CO för recensionsexemplaret!

Glöm inte att låsa handlar om ett ganska känsligt, men viktigt ämne, nämligen kvinnomisshandel. Lee är den snygga, karismatiska och spännande killen som Catherine träffar och inleder ett passionerat förhållande med honom. När Catherine sedan får uppleva Lees växlande humör, hans behov av att hålla henne under kontroll och hans brutalitet bryts hon långsamt ner. Hennes vänner har blivit så charmerade av Lee att de inte tror på henne när hon försöker be om hjälp. Catherine ser ingen annan utväg än att fly..
Berättelsen växlas mellan två tidsplaner: 2003 (det förflutna) då Catherine träffar Lee och allt som händer efter det tills hon är fri från honom och 2007 (nutid) när Catherine försöker leva ett liv med sin tvångssyndrom och rädslan för att Lee kommer att hitta henne. Jag gillade att följa med de två olika tidsperioderna, man såg hur hon levde 2007 och jag bara undrade hur mycket hon hade fått gå igenom i förhållandet med Lee för att bli så, och det fick man till sist. Ibland kunde det vara så obehagligt att jag inte hade lust att läsa vidare, men det gjorde jag ju för jag ville veta hur allting slutade.

I början tyckte jag att Catherines tvångsbeteende var lite störande då det skulle upprepas och upprepas, men när man fått lära känna henne och hennes förflutna bättre sympatiserade jag med henne och bara önskade att hon på något sätt skulle slippa ifrån det förflutna och äntligen kunna leva ett nytt liv med sin nya kärlek..

Lees yrke är något som jag kopplar med trygghet så det kändes obehagligt att läsa om honom. Hur han utnyttjade sina tjänster för att få som han ville. Men Lee var ju också bara en människa och hade sitt förflutna, men trots det så är det så fel så fel att bete sig sådär. Jag förstår på riktigt inte tankesättet, han älskar henne över allt annat, men ändå så är det han som sårar, skadar, kontrollerar och manipulerar henne tills hon nästan tar sista andetaget. Hur tänker man där riktigt? Dessutom tyckte jag att Catherines vänner var orättvisa mot henne. När de inte har en aning om vad som egentligen pågår så "skäller" de bara ut henne. Ska det gå för långt innan de inser vad som egentligen var på gång? Det är ju skrämmande om ens goda vänner sedan länge istället tror på en man som de bara har känt i en kort tid.

Men trots allt så var det en bladvändare, flera gånger hade jag inte ens märkt att jag läst en knippe med sidor innan jag återvände till verkligheten för att få en paus från berättelsen. En bok som definitivt berörde och gjorde mig illa till mods.