Killing Sarai

Titel: Killing Sarai
Serie: In the Company of Killers #1
Författare: J.A. Redmerski
Antal sidor: 393
Utgivning: , 2013
ASIN: B00DH5FT4M
Finns hos: Amazon (kindle)


Betyg: 4.5/5


OBS! Kan innehålla smått med spoilers.

Handling:
Övergiven av sin mamma har Sarai sedan hon var fjorton år varit fången, med förmåner, hos en knarkkung i Mexico. Efter nio år kommer Sarai inte ihåg hur det är att leva ett normalt liv, men hon har aldrig förlorat hoppet om att hon en dag ska hitta ett sätt att rymma. Hennes chans uppenbarar sig när en kallblodig lönnmördare, besöker 'lägret'. Hon inser trots sin frihet från knarkkungen att hon har satt sitt liv i händerna på en kallblodig mördare. Är det så mycket bättre..?

Tankar:
Åh! Jag älskade verkligen Killing Sarai. Jag visste genast när jag läste baksidestexten att det här var en bok helt i min smak - en berättelse som är lite mörk, lite actionfylld, spännande och gripande. Och innehåller en lönnmördare som man själv blir förtjust i (såhär föreställer jag mig att han ser ut). Jag orkade knappt vänta tills man kunde köpa e-boken. Men trots att jag älskade den så hade den sina svaga punkter och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, det är bara en känsla som man får efteråt att något fattas, något skulle ha kunnat skrivits annorlunda, tagits bort eller satts till. Killing Sarai hamnar ändå på topplistan över favoritböcker för 2013.

I boken får man följa med ur både Sarais och Victors perspektiv och får då även känna båda karaktärerna lite bättre än om man bara skulle ha läst från en berättarröst. Trots att Sarai har varit fången en lång tid så är hon inte skör på det sättet man skulle tro, hon är ganska stark och lyhörd, och har en annan uppfattning av den farliga värld hon satt sin fot in i. Victor som är en kallblodig mördare och inte låter någon komma honom nära känns precis så som jag hade tänkt mig (förutom att han blev lite soft vid någon punkt), sådan som man ska vara försiktig med när man är runt honom och dödar utan att blinka. Två sårade själar möts och det kan ju inte sluta med något annat än en destruktiv, osäker och smärtfylld, men passionerad resa.

Någon gång under bokens gång tog det en vändning som jag inte direkt gillade eftersom jag hade tänkt att hon skulle ha valt en annan väg, men det var ändå en del som jag tyckte var ganska..underhållande. I vanliga fall skulle jag ha suckat åt en sådan attityd, men när man visste att hon var nervös för att spela en helt annan roll så fick jag en annan känsla.

Slutet var både bra och dåligt beroende på hur man ser det. Det kändes som ett slut med en möjlighet för en fortsättning, och som tur redan är inspikat, eller så kan man bara läsa den första boken och vara nöjd med det. Enligt författaren så borde Reviving Izabel komma ut redan innan året är slut. Och den ser jag fram emot att läsa, men jag vet inte hur jag kommer att gilla den nya vändningen. Och så har jag hennes contemporary bok The Edge of Never som står i hyllan och väntar på att bli läst.

Mitt favoritcitat:
“In the end, you can only trust yourself. I am not your hero. I am not the other half of your soul who could never let anything bad ever happen to you. Trust your instincts first always, and me, if you choose, last.”

Andra böcker i serien:
1. Killing Sarai
2. Reviving Izabel